Votes: 633

En sexnovell av Taquin69

Halloween, (ett till utdrag ur Novellen Coq Vight)

Skapad 2018-01-19 | Allt annat | Längd: Extra lång (58K)

Läst: 988 ggr | Betyg: 3.04 (633 röster) | Kommentarer: 0

Visa alla sexnoveller (8) från Taquin69


Ungt Straight Analt Oskuld Romantik Första gången Varning

Halloween

Liten varning för de som inte är open minded... dvs texten skulle aldrig ha godkänts av Poveln i Rom...

Det kommer snart fler utdrag ur boken... och i Februari kommer en helt annan serie...


30 November 2013

“Hur ligger vi till?” Det var Carlos Muñoz, som hade talat.

Carlos hade som vana att komma oväntad till Eckes arbetsplats där de lastade om leveranserna. General TE, av Erik kallad GTE-importen, som han skrockande uttalade “jätteimporten”.

“Vi jobbar så det pyser ut ånga ur öronen.” Erik hade alltid speciella ibland lite väl laddade liknelser för att förstärka sitt språk. Han tyckte inte om att svära, det var hans kristna uppväxt som hade gjort honom till en renspråkigt talande liten gangster. Det var få som tyckte att han pratade normalt speciellt bland hans arbetskamrater, men det fanns fördelar med hans sätt att föra sig och tala. Han kunde hålla sammanträden i stora lokaler med mycket slipsgossar framför sig. Han var inte blyg, kunde gå in på vilken bank som helst i världen och med sitt pass eller annat förfalskat papper ta ut stora belopp pengar. Detta därför att han hade ett sätt och utseende som fick de flesta att känna moderskänslor för honom. Hans bilval hade dock blivit Toyota Celica, en vit inte alltför iögonenfallande. Men den var snabb, Erik gillade farten i livet, allt skulle gå fort. Han levde ett rockstjärneliv. Han festade stenhårt varje helg, som svensk hade han uppfostrats att inte komma till jobbet påverkad av varken alkohol eller andra droger, men när helgen kom tog han till både det ena och det andra. Han tjänade bra på sitt jobb som lagerchef och specialuppdrag som bankärenden, mässor och konferenser som GTE ordnade i Sverige och i Spanien. Detta gjorde att han hade ett par resor till Sverige per år utan att behöva betala ur egen ficka, så kom han ibland hem till släkt och vänner för att hålla lite kontakt med fosterlandet.

“Jag ser inget pys ur öronen, jag ser lata gubbar sitta och röka!”

“Jo men vi har rökpaus i slitet, det pyser mindre ur öronen när vi tar en klunk vatten och ett bloss.”

Ecke var van att förhandla på spanska manér, det var alltid chef mot arbetare, alltid stress och sedan ris och sist lite ros. Psykologin var pressa folket så att de inte vågade lata sig, klaga på saker de gjort oavsett om det var bra gjort eller inte, det kunde alltid göras bättre. Sedan när det var dags att avsluta arbetspasset, belöna med en present eller beröm framför en annan som just hade fått sin bakläxa, den som skickades hem skulle känna sig uppskattad och skulle gå hem nöjd. Man ville att arbetarna inte skulle parata skit om arbetsgivaren utanför jobbet, men det var possitivt om arbetarna sa till sina kamrater att chefen var jobbig och klagade över chefen. I Spanien trodde man dessutom inte att arbetarna skulle våga klaga till varandra eftersom det skulle anses som att man var en dålig arbetare och därför sämre än arbetskamraten. Ingen ville måla upp sig själv som en dålig eller sämre arbetare än den bredvid, chansen att arbeta upp sig gjorde att alla hackade åt alla håll.

“Var inte orolig för att arbetet inte hinner bli gjort. Vi har Halloweenfest i morgon käll, vi har hunnit med allt vi skulle innan. Nu väntar förberedelserna inför morgondagens fest. Vi ligger till och med före i planeringen. Killarna är motiverade och vill nu ha en bra fest, känner du några brudar du skulle kunna skicka till oss?”

“Brudar? Ni har förmodligen stulit tillräckligt med koks för att klara er hela året ut och nu vill ni ha gratis brudar?”

“Vi stjäl inte, Ecke himlade med ögonen, vi vill ha bra jobb, som vi har, men vi jobbar hårt och vill ha lite kul också.”

“Kom, låt oss gå in på kontoret. Vi har en del saker att prata om. Jag har lämnat en låda med dekorationsgrejjer på lastkajen därborta. Om du säger till killarna att ta den och börja dekorera inför festen så kommer du in på kontoret sedan. Det är viktigt, vi har stora grejjer framför oss.”

Inne på kontoret.

“Ecke, du har jobbat för oss nu i flera år.”

“Det blir exakt sex och ett halft år nu i januari.”

“Du har skött jobbet bra, har du några problem med att fortsätta?

“Jag har ärligt talat aldrig funderat på att göra någonting annat, varför frågar du?”

Carlos skruvade sig lite, han brukade inte känna sig osäker inför prat med sina anställda. “Jo, vi har lite problem i det svenska lagret, vi skulle behöva få dit en pålitlig lagerchef. Kanske bara för en kort tid, tills det är fixat.”

“Hm, jag hade förstås inte planerat att flytta tillbaka till Sverige, det är mer intressant för mig att stanna, eller flytta till annat trevligt land. Ni råkar inte ha några PRAO-platser i sydamerika?”

“Hm, du vill förhandla? Det går bra, Vi kan fixa PRAO i Argentina i 1-3 år om du tar hand om problemen i Sverige först och löser dem åt oss.”

“Vad exakt är problemet?”

“Vi behöver en Svensk som kan stå för en del papper för hamburgerdelen, den ‘lagliga biten’ visade Carlos med dubbelfingrar… Vi har haft allt fungerande tills nu, det är pappersexercis som gjort att vi har fått stopp i maskineriet, vi skulle behöva en VD för hamburgerrestaurangerna.”

Ecke tänkte för sig själv, VD för kokaindistributionen i Sverige, Export av kokain till hela Skandinavien och övriga norra Europa, det var stort. Om det skulle gå på tok, skulle han nog behöva mer än två år i Argentina, med ny identitet dessutom… han funderade på vad TV, tidningar skulle säga om en svensk skulle åka dit för storproduktion av kokain i Sverige. Om 0,2 gram kokablad räknas som grovt narkotikainnehav i Sverige, vad skulle ett par ton rent kokain räknas som?

Han flinade till lite och sa: “Och om jag åker dit? Jag är svensk, jag åker in på livstid. Jag skulle utmålas i media som den största svenska gangster genom tiderna, helsidor större än mordet på Olof Palme, lika känt internationellt som nationellt. Jag skulle visserligen få boss-status, men om mitt ansikte är känt internationellt blir det svårt att hitta lagliga utvägar om jag sedan någonsin kommer ut ur fängelset.”

Han tog en paus för att andas och tänka lite, sedan avslutade han med: “Du vet kokaintillverkning ger inte direkt Nobelpriset i kemi…”

“Nej nej, men det gör att du kan fortsätta hos oss, du får till att börja med utländskt pass, pratar du bra engelska?”

“Jo, jag pratar bra engelska, jag har bott i USA.”

“Bra, du får pass som medborgare i ett amerikanskt land, men vi behöver din svenska identitet för pappersjobbet i Sverige.”

“Det är ok, men behöver ni verkligen mig där? Om jag ändå ska vara amerikan? Ecke förstod inte alla detaljerna i omorganisationen. Jo, vi behöver en som är väl insatt i firman, kan gå på banker, prata mot massmedia etc, men om det händer någonting allvarligt, helt plötsligt är amerikan. Du ber om utlämning till ditt amerikanska “hemland” de tar väl hand om dig där och fixar ut dig med advokater från regeringen, sedan får du PRAO-plats i Argentina, du kan plocka kokablad.”

“Aha, växer det koka i Argentina? Jag trodde det bara var i Colombia, Peru och Bolivia. Hur blir lönen om jag tar jobbet i Sverige? Kan man få upp den lite? Risktillägg borde tillkomma, eller? “

“Nej, se det som ett kliv upp i hierarkin, du hamnar på toppen av isberget, inte som här i dammet. Du kommer att belönas med bra förmåner och framtid som chef för en del av organisationen.”

“Men schysst bostad vill jag ha, vid en sjö där man kan fiska och dricka Pripps blå på helgerna, med bastu.”

“Vi ska se vad som finns. Då ordnar vi med flyg till Sverige, efter helgen, ha en bra Halloweenfest. Adios.”

“A Dios, du kommer att hälsa på eller hur?”

Samtidigt i Irún Robin´s Diner

Det ramlade in ett par med utseende och uttal som avslöjade att de hde sydamerikanskt ursprung. Fredrik gissade på Chile, men han hade inte alltid rätt på nationalitet. De sa sig ha ringt och pratat med en kvinna tidigare på dagen och la till att de var intresserade av att köpa restaurangen. De sa också att de kom från Bilbao. Fredriks sambo var på väg till restaurangen efter lite diverse inköp och Fredrik bad dem därför att snällt vänta.

Fredrik tyckte sig vara upptagen med annat än att prata med degos som inte hade pengar att komma med. Fredrik ville ha minst pengarna tillbaka för restaurangen det vill säga minst 40 000 euro, vid eventuell försäljning. Han tyckte dessa såg ut att vara arbetare och skulle förmodligen kunna komma upp med högst 25 000 euro. Fredriks sambo kom efter ungefär 30 minuter. Det väntande paret fick en snabbvisning av lokalen och köket. Det förklarades lite men de frågade inte heller så mycket. De undrade dock vad som egentligen ingick i priset och tyckte trots att de knapt sett någonting, att det lät som för mycket pengar. De erbjöd 25 000 euro, precis samma belopp som bolivianen Raul från Sussie’s Diner hade erbjudit.

När de hade gått undrade Fredriks sambo om de inte kunde vara skickade av bolivianen Raul? Eftersom Fredrik hade insett att hans sambo brukade ha rätt i mycket hon trodde om andra människor. Tyckte Fredrik att hans sambos kommentar var befogad. Fredrik visste att Raul kände Franchisetagerskan, Naiara, för Sussie’s Diner som låg i Bilbao. Fredrik surfade därför in på Facebook och letade snabbt upp Sussie’s Diners i Bilbao. Mycket riktigt, där fanns fotografier på mannen och en av servitriserna såg ut att vara den Catherine som hade besökt dem. Fredrik och hans sambo visste nu att de förmodligen var utsatta för ett försök till “take over” från konkurrenten Sussie´s Diner. Fredrik hade mycket känsliga nerver mot den sortens manér och såg det som maffiametoder, han utsättes för dem vart han gick verkade det. Fredrik tyckte att Sussie’s Diner verkade vara mer en maffia än en seriös hamburgerkedja. Nu blev han orolig och nervös. Inget bra tillstånd för Fredrik, han tänkte inte klart, han blev mer och mer arg. Han ville verkligen inte att Sussie’s Diner skulle ta över. Fredrik tyckte egentligen inte om stora kedjor, fast hans egen dröm var att bygga just en sådan kedja.

Sen kväll i Madrid.

Ecke reste utan större bagage, han hade vinterkläder för svenskt klimat hemma hos sina föräldrar i Örebro. Han skulle först dit och hälsa på, sedan skulle han köra till Orsasjöns nordvästra sida, till en liten by som heter Vomhus. Han tänkte på det han läst tidigare på Internet:

[Källa:] (http://www.transsex.xxx)

Ekade ur högtalarna.

Ecke var lite sen till flyget, han fick jäkta, men eftersom han inget olagligt hade när han reste sprang han fort och struntade i eventuell uppmärksamhet. Han kom precis fram och fick lite onda blickar av flygvärdinnan.

“Apurate, rapido, rapido.”(Skynda, fort fort!) Gormade hon irriterat med stark brytning på sydamerikansk spanska. Ecke kände igen dialekten som colombiansk.

Flygvärdinnan hade högklackade svarta skor, gnistrande nylonstrumpor, men hon var rund, lite för tjock för att smälta in i övriga flygvärdinnors form, en på henne för snäv kjol, som dock skulle ha gått flera varv runt vilken annan flygvärdinna som helst, som om det hade varit en julgransgirlang. Hon spände dock ut den till bristningsgränsen. Hennes blus putade ut med knapparna färdiga att flyga ikapp med 747:an de var i färd att borda. Ecke tänkte på 30 000 fotsklubben och rös, bara inte med henne, de skulle aldrig komma in i flygplanstoaletten tillsammans, han undrade hur hon gjorde toalettbesöken däruppe i luften. Hennes rosamålade läppar pratade hela tiden fram till flygplanet genom de trista och dragiga gångarna som de var tvugna att passera här på Barajas. Plötsligt avslutade hon med: “Ha en trevlig resa.” Hon stannade vid flygplanets ingång och skickade en slängkyss. Hon var visst inte välkommen ombord, Ecke förstod varför, han pustade ut.

Äntligen framme vid sin flygstol, de hade inte riktigt lagt ner mycket pengar på flygbiljetten och Ecke flög därför i ekonomiklass. Han satte sig på sin plats, när han hade passerat första klass hade han fått syn på en av de finaste flygvärdinnor han någonsin sett. Liten och nätt, fina ben som såg ut att bo på löparbanan, men bysten lovade två väl fylliga bröst. Ansiktet var så där sött och välsminkat som Ecke ville att en flicka skulle vara. Hon var blonderad, de glänsande lockarna föll i nacken och följde hennes rygg bakom hennes strama håruppsättning. Ecke blev förälskad, eller kåt. Han visste inte egentligen vad som var skillnaden. Han var en festprisse som aldrig direkt hade lagt märke till tjejer annat än när han var full eller påtänd. Han hade plötsligt blivit matt, hjärtat slog dubbla slag. Han var alltid snabb, brysk och visste hur han skulle formulera sig. Han försökte tillkalla hennes uppmärksamhet. Han tryckte på “Jos-knappen”. Det kom en annan inte lika söt, fast hon var inte heller ful, mörkt hår, samma rosa läppstift, stram kjol och lite överdimensionerad byst hon också. Det verkade vara ett anställningsvillkor, eller så var det arbetsklädseln som gav fördelaktig hållning. Ecke bad om ett glas apelsinjos. Han kunde inte låta bli att be om formulär för 30 000-fotarklubben.

Brunetten skrattade och sa att 30 000, är ute, nu gör de 60 000 fots höjd. Men om Ecke verkligen ville vara med i 30 000 fotarklubben så var det den sura blondinen som skulle komma och fylla i formuläret med honom. Ecke trodde med ens på ödet och sa att 30 000 blir bra. Brunetten blinkade och sa jag skickar henne till dig när hon blir ledig. De 5 minutrarna det tog för blondinen att göra sig klar att ta sig an Ecke kändes för honom som en evighet. Hon presenterade sig som Matilda. “Ett sött namn.” svarade Ecke. “Jag vill bli medlem i din klubb, 30 000 fotsklubben.”

Blondinen skrattade på ett sexigt sätt, hon svarade att det inte var hennes klubb.

“Nej det förstås,” hade Ecke svarat. “Men visst har du formuläret?”

“Ja visst, du får komma med här.” Hon drog in honom på personaltoaletten, hon kramade om honom och bet honom i örat. “Så du vill ha mig?” Hon kysste honom på halsen och sa att hon skulle hämta en penna.

Ecke hade svårt att hålla ordning i boxershortsen, stack ner handen för att möblera om lite, dörren öppnades och handen åkte upp fort som en kobra.

“Här, pennan.”

“Ja, va bra,” svarade han, försökte se lugn ut och började skriva. Blondinen undrade om det var ok att hon började att ta av hans byxor eftersom de inte hade så mycket tid. Ecke svettades och var helt ifrån sig, allt var för bra för att vara sant. Hon knäppte vant upp knapp för knapp och drog ned gylfen, byxorna rasade i golvet. Boxershortsen hade bildat tält. Flickan såg girigt på utbuktningen och smekte Ecke utanpå kalsongerna och slickade sig om munnen. När hon böjde sig ner visade hon sin fint rundade bakdel som i den trånga kjolen gjorde sig så perfekt, Ecke var i sjunde himlen. Hon gungade lite höger och vänster med rumpan medan hon slickade sig upp och ned för Eckes penis. Ecke kunde inte fortsätta skriva, han fullkomligt darrade och ville sitta ner. Matilda satte honom ned och fortsatte med sin behandling av att bara reta honom. Efter en bra stund och mycket försats hade hon äntligen stoppat in hela ans penis i munnen och munknullade honom. Först lite långsamt sedan fortare och fortare. Efter en stund återgick hon till att kittla hans ollon med tungspetsen och han kunde inte hålla tillbaka den första strålen sperma som sköts upp i ansiktet på Matilda. Ecke flämtade och log skamset. Matilda sa att nu var det hans tur att göra det skönt för henne. Medlemsskapet byggde på ömsesidighet och man kunde inte förbise flygvärdinnans njutning. Han trodde att han hamnat i annat än en vanlig molnig himmel. Han sa till henne att sätta sig ner, han ville först ge henne lite av vanlig kärlek, han tyckte hon var så fin så fin. Han masserade hennes axlar, han masserade armarna, han gick över till de fylliga och fasta brösten. Matilda stönade och bad om mer. Efter en bra stund började Ecke att knäppa upp blusen och han fortsatte nu med bröstmassagen utanpå den marinblå spetsbehån. Matilda knäppte upp och tog sig ur kjolen som föll till golvet, Ecke fick se fina stayups i mörkblå spets. Han ville in nu, han förstod att det behövdes slickas en del först. Ecke hade inte riktigt tyckt om att slicka fitta tidigare, men tyckte att det kan det vara värt den här gången om han skulle få knulla henne. Han drog sakta sakta av henne trosorna, han slickade sig ner utefter troskanten och kom emot hennes klitoris, oj, vad stor klitoris tänkte han. Då ploppade ett kraftigt stånd rakt upp i ansiktet på honom och han blev lite lätt överraskad men fortsatte nedåt och djupare in i trosorna utan avbrott. Han var så kåt att han hade kunnat sätta på vad som helst just nu, han fortsatte att slicka på ollonet och Matilda sa att han gjorde ett bra jobb, hon började dondera och sa att han skulle stoppa in hela i munnen och suga. Han gjorde som hon sa. Han hade fått en annan vinkel av henne och han visste inte om han tyckte att hon var mer hon eller han. “Åh, just så som jag gjorde för dig för en stund sedan. Sug av mig ordentligt nu, sug så jag får spruta dig i munnen,” hon började jucka fortare och fortare. Hon stönade till och tömde sig i Eckes mun. Ecke visste inte om han skulle kunna svälja eller ej.

“Tycker du om min säd?” Frågade hon och log lurigt. Ecke svalde, log stelt och sa. “Visst.” Hon var så fin, han kunde fortfarande inte förstå att hon inte var en hon till 100%. Nu sa Matilda att hon ville ha kuk. “Hur hade du tänkt att det skulle gå till?” Frågade Ecke lite ironiskt.

“Ta mig, ta mig nu,” hon hade ställt sig lite bredbent med baken i luften och lutade sig framåt med händerna på sina knän. Det var en syn det, hennes bröst dinglade ner, hennes fina rumpa stod ut och skinkorna upp lite på var sin sida. Vilken kvinna det var. Ecke tände till fick återigen stånd och gick fram till henne. Matilda tog tag i hans kuk, med handen som hon hade laddat med glidmedel, smorde hon in hans lem och sitt anus.

“Nu blir det åka av,” sa hon. Hon styrde in honom i rumpan på sig. Ecke trodde han flög rakt in i himlen, det var så skönt att knulla denna bak, han knullade och knullade som om han aldrig gjort annat i hela sitt 35-åriga liv. Matilda skrek ut sina orgasmer, Ecke trodde inte att det kunde vara skönt att bli knullad i röven. Han trodde det var förenat med smärta och inte kunde vara till någon njutning. När han efter 20 minuters pumpande började närma sig orgasmen och inte ville fylla Matildas bak med sin sperma, drog hans sig ur och runkade ut satsen på en av hennes skinkor. Matilda såg lite snopen ut, men kom med nytt leende fram och kysste Ecke.

“Nu ska jag ge dig det du aldrig fått förut, du ska få en enkel biljett till himlen.” Hon tog tuben med glidmedel och började smörja in Eckes bak. Nu ska du få det skönt. Ecke tvekade och knep med ringmuskeln i anus. Han var skraj. Matilda lugnade honom. Hon masserade hans förbjudna ingång, där han fram till idag bara hade haft enkelriktning. Matilda hade lugnat ner honom nu till den grad att hon trodde sig kunna komma in åtminstone lite grann. Matilda bad honom ställa sig lite med böjda ben för att inte spänna sig så mycket. Hon visade honom hur, med händerna på knäna. Hon ställde sig bakom honom, tryckte sin byst mot hans rygg och styrde sin kuk mot hans anus. Nu kände Ecke för första gången i sitt liv ett ollon mot sitt anus. Matilda tryckte till.

Det svartnade för ögonen och alarmklockan ringde. Ecke vaknade till, han var torr i munnen och hade huvudvärk. Han hade ett praktfullt morgonstånd och gick på toaletten för att göra sina morgonbehov. Han gick sedan in i sitt kök och satte på kaffe. Ecke hade alltid tänt på transsexuella, den här drömmen brukade upprepa sig sedan han flytttade till Madrid och det fanns transsexuella prostituerade inom räckhåll, han hade dock aldrig vågat sig på att ta hela steget ut att söka upp en, han var samtidigt rädd att drömmen skulle bli ett fiasko. Nu var det Halloween och på måndag skulle Spanienvistelsen plötsligt ta slut. I Sverige var det förbjudet med prostitution, Ecke blev med ens varse, att om han inte såg till att stilla sin nyfikenhet med de transsexuella skulle det kanske ta flera år innan han fick chansen igen nästa gång. Ecke visste inte hur det var i Argentina, om det fanns transsexuella där eller inte.

1 November 2013

Eckes telefon ringer, han ser på numret att det är Carlos Muñoz. “Hola Carlos, vad har du på hjärtat? Har ni ordnat med flyg och bostad? Jag vill ha en bra bil också, en Jeep, modell Defender, en vit, fyrhjulsdriven. Jag var just inne på Google maps och såg att det är mycket skog och taskiga vägar där uppe i Orsa.”

“Hm, jo, vi ska se vad vi kan få fram. Du flyger med Iberia från Barajas på måndag, landar i Stockholm på Arlanda. Där kommer du att bli hämtad av någon som håller en skylt med ditt namn på. “

“Jag behöver ingen hämtning, mina föräldrar hämtar, de bor i Örebro, det är inte så långt för dem. Men ikväll? Till festen? Brudarna? Blir det några? Vi är fem stycken som vill ha lite extra kul. Du har väl numret till en bra escortfirma, med mängdrabatt? Hehehehe.”

“Hm, jag är inte så glad åt idén, men ok, jag ska tänka på saken.”

“Då måste jag också tänka på om jag verkligen åker till Orsa, jag är inte heller jätteglad åt idén, vet du vilken djävla håla det är? Jag gillar Madrid.”

“Vale, Jo jag vet hur det är i Orsa, det är därför vi får glesbygdsbidrag för att lokalisera oss där, startbidrag i Sverige, Internationaliseringsbidrag för att starta upp filial från Spanien, det kommer förmodligen att bli en lönsam affär, bara uppstarten har gett positivt cashflow. Hasta luego.”

Ecke svarade “Kasta Lego” och lade på. Ecke tyckte att Carlos inte direkt verkade glad åt hans sätt att förhandla. En kall isning gick genom kroppen. Han hade sedan länge förstått av Carlos sätt, att han hade stora makter bakom sig. Ecke kände sig illa till mods. Han var inte säker på vilket som var värst.

Att behöva flytta till Sverige dessutom över vintern, till Orsa, det köldhålet, det enda som kunde vara till nytta där var kanske Vasaloppet, då brukade det bli folkfest, men hela julen och nyårshelgen ensam i skogen, .

Att inte ta emot erbjudandet att flytta och därmed kanske förlora sin ställning som pålitlig och loyal i företaget. Att vägra och bli utfryst, eller någonting värre. Ecke hade under de 6 senaste åren börjat konsumera alltmer kokain. Han hade i början bara experimenterat med idén, han hade senare tagit med sig ett paket med kokablad hem och följt ett recept han hade funnit på Internet. Han hade fått fram ganska bra kvalité på sitt kokain, nästan gratis, eftersom han fick tag på kokabladen “Gratis”. Han hade börjat med ett kilo torkade kokablad, det hade gett honom ca 10 gram rent kokain. Ecke hade under det senaste året fifflat bort ca 10 kilo kokablad, ungefär 1 kilo i månaden eller 50 gram om dagen. Det hade resulterat i 100 gram koncentrerat kokain, som på gatan hade kunnat utblandats till nästan 400 gram och kosta kanske 20 000 Euro, eller dryga 150 000 kr. Ecke hade naturligtvis snortat allt själv, 2 gram om dagen på helgerna hade blivit den vanliga dosen för att orka festa hela fredag, lördag. Sedan ble det lite koks på vardagarna innan jobbet så att han var alert och alltid vaken och trevlig. Han var säker på att om han flyttade till Sverige eller stannade i Spanien utan att jobba för GTE-import, skulle han gå förlorad i ett ekonomiskt ekorrhjul. Han skulle bli tvingad att jobba mer än heltid och hårt för att kunna få ihop till den dos han behövde vid det här laget. Bara tanken på att inte ha fri tillgång till den mängden kokain nästan gratis, gjorde Ecke nojjig. Han tänkte att i Sverige skulle han vara mer fri från insyn från Carlos och andra som skulle kunna sätta dit honom för förskingring av kokabladen. Men samtidigt skulle han behöva lida av det hårda klimatet Sverige och Dalarna har. Ecke bestämde sig för att börja stryka Carlos medhårs.

Ecke slog numret till Señor Muñoz. “Carlos?”

“Si, jag ser att det är du, vad vill du? Jag sitter i ett viktigt möte här nu, men ta det kvickt, vad händer?”

“Jo jag ville be om ursäkt för tidigare, jag vill säga att du ska veta att jag gärna tar jobbet i Sverige utan problem, men jag vill fortfarande ha en schysst bil så jag inte blir stående i vinternatten och fryser ihjäl. Men som du förstår är det bra om den är diskret. Och om du kunde ordna med ett par flickor till ikväll? Det är ändå min avskedsfest.”

“Ok, jag ska ge dig numret till en escort, men håll käft om att det är jag som ordnar detta, eh, säg att det är du som raggat upp dem. Dessutom måste du vänta ett par timmar med att ringa dem, jag måste säga till dem att jag gett dig deras nummer, annars blir det nobben från deras sida. Jag skickar ett sms när det är klart att ringa dem.”

“No problema jefe”, jag är tystare än musen.

“Hasta luego.”

“Kasta Lego” svarade Ecke lurigt. Efter samtalet var det tyst hos Ecke, han hade nu ett nummer till en escort, han hade namnet och slog först in alla möjliga kombinationer i Google för att se om det kom upp någonting, han hittade agenturen och konstaterade att de täckte hans önskemål. Ecke ringde numret efter att ha fått ett SMS från Carlos, att det var grönt och att 5 flickor skulle vara betalade ur företagets festkassa.

“Si, Señor,” svarade en röst med rysk brytning.

“Si, vi har blivit lovade 5 stycken flickor till en fest ikväll.”

“Ok, har ni några speciella önskemål? Ålder? Hårfärg? Annat?”

“Hm, jo jag har sett att ni har litet av varje. Vi vill att de ska vara klädda som yrkeskvinnor, stramt uppsatt hår, olika hårfärger blir bra. En ska vara blondin, transsexuell, utan att ha opererat bort sin penis och ha flygvärdinnedräkt, hon ska vara mycket flicka inget hår på bröstet, de ska vara väl fylliga, minst C-D Kupor. De andra ska vara fina, gärna unga med små toppiga teenbröst. Det gör inget om de har långa fina ben och de kan vara utklädda till yrken som, sjuksköterska, polis, brandkår och servitris.”

“Inga problem vi löser alla små detaljer, tid, och plats? Samt hur länge ni vill ha dem?”

“Vi tänkte hela natten minst. Plats: Sussie’s Diner i Getafe, runt 22-tiden, se till att tjejerna inte har någonting emot att ta en runda fina pinup foton.”

“Allt är antecknat och uppfattat. Leverans kommer att ske och vi hoppas ni får en trevlig kväll. Ecke tackade artigt.”

Han kände med ens hur hjärtat började slå fort, han blev torr i munnen, sprang fort in på toaletten och drack lite vatten varpå han tog en liten ärta kokain i näsan och kände hur drogen befriade honom från stressen, swung, nu var han självsäker och på hugget igen. Nu kunde Ecke tänka klart utan att låta känslorna ta över, han var kontrollerad. Hm, kläder, parfym, tillfixning och en liten barrunda i området runt Getafe stod på kvällens lista. Ecke kollade av checklistan för att kunna larma, stänga och låsa. Han avslutade lite slarvigt men kom iväg, satte sig i sin toyota Celica, en vit sportbil som han hade kunnat köpa med sin ganska höga lön han tjänade på sina extraknäck, att gå bankärenden åt företaget. Han gled in i garaget hemma.

Ecke kände en plötslig paranoia komma krypande fram ur det dunkla ljuset i garaget. Han kände sig iakttagen, kunde det vara så att hans förflyttning av arbetsplats var en avrättningsplan? Hade han blivit upptäckt? Hade hans förskingring av kokablad upptäckts? Ecke kände med ens hur hjärtat började slå fort, han blev på nytt torr i munnen.

Den automatiska garageporten stängdes bakom honom. Var detta hans sista andetag han skulle ta på jorden? Med ens blev det klart för honom. Ingen skulle sakna honom? Han hade inga direkta band i Spanien, ingen som han kom hem till ingen som han hörde av sig till dagligen som skulle undra vart han var. Om han blev avrättad skulle det ta månader innan någon ens undrade om han hade försvunnit. I Sverige hade han hela sin familj men kontakten var sporadisk. Ecke kände sig ensam och utlämnad. Han kände suget efter mer kokain, han visste det, han var fast, fastare än vid mat, sömn och dryck. Ecke behövde kokain för att leva, han hade blivit en narkoman, en kokainist. Han kände sig onödig, värdelös och sårbar. Han gick sakta mot sin dörr, förde in nyckeln i låset, ryckte upp dörren. PIUP, PIUP, PIUP. Larmet gick, Ecke fick nästan en hjärtattack, han gick instängd o disträ i sina egna tankar och hade glömt bort larmet. tänkte han, öppnade luckan till kodlåset och slog av larmet. Ecke började klä av sig på vägen till badrummet och slängde kläderna på golvet efter sig. Ecke grät, han led av mycket stress. Om ett para dagar skulle han flyga till Sverige, till kylan, till mörkret. Han visste att han skulle ha som mest 3-5 timmar solljus om dagen, förmodligen hade det redan fallit snö i Dalarna och han kände sig illa till mods. Väl inne i badrummet drog han på badkarskranen för att fylla med varmvatten. 5 minuter senare och inget varmvatten. Vafan nurå?

Irun

Middagstid på Robin´s Diner

“Vi är 6 stycken, hade ringt och beställt bord.”

“I vilket namn frågade Fredrik vant?”

“Miren, vi hade sagt 21.30, vi sa att vi skulle vara 5 men nu är vi 6.”

Fredrik tittade på klockan, “Den är bara 21.15, sa han i irriterad ton.”

“Jo men alltså vi tänkte att det kanske inte gjorde någonting om vi kom lite tidigare?”

“Om ni inte har någonting emot att vänta vid barborden och läsa menyerna så länge, ska vi se till att det ordnas, men för att få in er vid ett sex-bord istället för fem kan bli klurigt, har ni brottom?” Fredrik smålog lite för sig själv, han insåg att hans svar hade blivit en lustig språklek på svenska. På spanska gjorde det varken till eller från.

“Hm, jo, ja vi har bio-besök senare så vi vill inte missa reklamfilmen.”

Fredrik suckade, “inte missa reklamfilmen” upprepade han och tänkte för sig själv: Det låter som om de inte sett reklamfilm förut, som våran generation, när vi växte upp.

Det var vanlig lördagkväll på restaurangen Robin´s Diner och de hade under vinterhalvåret alltid för mycket att göra på helgerna. Fredrik var trött, utarbetad och less på att slita med förlust mot det jättejobb han gjorde för dessa otacksamma spanska ungdomar som aldrig kom den tid de hade sagt ej heller var de till antalet som de hade bestämt.

Samtidigt i Madrid

Carlos Muñoz satt i sin Ford Mustang, en svart högblank med vita sportlinjer målade från front till bak. En stolthet han gärna körde runt i för att visa hur framgångsrik han hade blivit. Han hade normalt chaufför under veckorna men nu var det helg. Han fick ett telefonsamtal till sin mobil. Han halade fram sin iPhone och svarade, just då svängde en patrullerande spansk polis runt hörnet och spanaren i bilen såg hur Carlos pratade i mobiltelefon körandes sin skrytbil. I telefonen var det venezuelas president, som ville veta hur man löst dagens uppgifter och problemen med lagret i Sverige. Sirenerna från polisbilen överröstade samtalet och Carlos bil blev omkörd av polisen, polisen stannade framför Carlos bil, Carlos körde nästan in i polisbilen, blev tvingad att väja snabbt med skrikande däck och hamnade igen framför polisen. Polisen rivstartade och följde efter Carlos med sirener och blålampor i full fart.

Polisen körde ifatt Carlos och när de hamnade i jämnhöjd vevade polisen ner rutan och halar deram en magafon, orden ekade ur högtalaren: “Stanna bilen eller vi stannar den åt er.”

Sedan slängde polisen ut en kedja framför bilen. Kedjan var försedd med taggar som snabbt perforerade de fina däcken till den svarta Ford Mustang som Carlos körde. Han blev stående med gapande ansikte och presidenten i andra änden av telefonen undrade vad som hade hänt. Carlos la apatiskt ifrån sig telefonen och klev ur bilen, hans ansikte hade fortfarande en gapande mun fastklistrad på sig.

Polisen sprang fram med draget vapen och tvingade Carlos mot bilen och låste fast hans händer med handfängsel.

“Följ med in i våran bil, du är anhållen för trots mot polisman. Du pratade i mobiltelefonen, det är olagligt, men när vi försökte stoppa dig rammade du oss nästan och fortsatte köra. Det blir trots mot polisman och vårdslöshet i trafik. Du kan välja på att erkänna och betala här och nu.”

Carlos var inte säker på om han skulle spela dum amerikan och hala upp sina papper från Amerika? Eller om han skulle låta sakerna gå sin gång, betala och vara tyst.

Han blev först lite tagen på sängen men kom snabbt i fattning.

“Eh, ah, ouf,” blåste med uppblåsta kinder. Sa “Mierda, jag var i ett viktigt samtal med presidenten och fan, jag borde inte ha kört, inte ens ha vart i bilen, jag är jätteledsen för det som inträffat, ge mig formulären så fyller vi i och jag betalar naturligtvis på en gång. Hur mycket blir det?”

En av poliserna svarade att det skulle runda 1000 Euro, att de accepterar kort. Om han inte kunde betala skulle de bli tvingade att ta in Carlos och hans bil till stationen för vidare blodprov etc.

Carlos visste att i hans bil aldrig funnits droger eller någonting som hade med de sakerna att göra, för ordningens skull. Det var regel nummer 1, att inte köra ball bil med balla saker i. I ball bil kör man lagligt, skulle man behöva transportera olagliga saker använde man sig av kurirer, eller som de högre cheferna, alltid taxi eller limousin. Han hade dock dubbla papper, visserligen i orginal, Men Carlos ville inte sitta i häkte eller ha mer med polisen att göra än nödvändigt.

“Ja jag betalar, inga problem.” sa Carlos, “Lite dyrt kanske” ramlade ur hans mun.

“Om du tycker det är dyrt, ska du kanske tänka dig för innan du svarar i mobiltelefonen nästa gång, det hade kunnat sluta illa.”

Carlos tänkte: Nu hade han andra saker i huvudet,

Pappersjobbet avklarades, Carlos visade upp ett förfalskat körkort som de skulle ta bort hans “prickar” från, kreditkortet han använde för att betala gick till koncernens skattefria konto på någon ö i något avlägset hav där man inte betalade skatt.

Carlos satte sig i sin bil, inte längre så störsk ringde han upp presidenten.

“Sekreteraren här, presidenten är upptagen, vad gäller det?”

“Jo, jag är ledsen, jag pratade med presidenten för en stund sedan. Men jag glömde bort mig och körde bil samtidigt och polisen stoppade mig, jag höll på att bli inlåst.”

“Jag ser att du ringer från Carlos telefon i Spanien. Har du några nyheter ifrån svensken, Erik heter han eller hur?”

“Jo, han verkar vara skyldig och visst kommer han att gå med på förflyttningen. Vi vet fortfarande inte exakta belopp på vad han har förskingrat, mellan fem och femton kilo tror vi, men han verkar själv konsumera stora mängder, det är inte bra för oss att ha honom i firman.”

“Bra, när flyttas han?”

“Hans flyg är bokat, han reser på måndag, så ni har tid tills dess, att tänka igenom vad ni vill att vi ska göra med honom.”

“Ok, jag ska meddela presidenten, jag tror att vi kommer låta honom åka till Sverige och ta ansvar för fabrikerna där, som målvakt. Men han kan jobba i lagret det duger han till, så har vi en svensk som kan stå på pappren och gå på banken vid utvalda tillfällen. Om det går på tok, blir han ansvarig och vi går med ryggen fri. Se till att han inte förstår att vi har avslöjat honom. Han ska tro att detta är ett steg upp i hierarkin.

“Det är förstått. Jag förklarade det när han frågade om löneförhöjning. Att det blir ingen högre lön, bara ett steg upp i hierarkin den här gången.”

“Hahaha, löneförhöjning? Han har mage killen, det är bra. Men ok, om det dyker upp någonting nytt, hör av dig, annars kör vi enligt planerna.

“Ok, Adios.” Carlos startar motorn, lägger i växeln, men märker fort att det är någonting konstigt med styrningen. Han stannar, kliver ut och inser att båda framhjulen har perforerats av polisens kedjor.

“Dessutom är det dem som bötfäller mig!” vrålar han uppgivet. “Helvetes, fans, djävla skit!” Carlos tänder en cigarr och röker den så det ångar om honom, han står och bankar mot saker runt om. Han är så arg och ledsen och så upprörd. Carlos hetsar upp sig så han till slut får en hostattack som övergår i en hjärtattack. Han faller till marken och blir liggande. I fallet slår han ansiktet i marken och blöder kraftigt från mun och näsa. En mindreårig flicka klädd i kortkort kjol, lite för höga klackar och för mycket smink, stannar och ser vad som händer, hon är utbildad läkare från Brasilien, nu är hon i Spanien och livnär sig och sin hallick som prostituerad. Hon tar tag i saken, hon undersöker om han andas, ingen andning, hon torkar av hans ansikte från blodet med sin skarf, hon har ett munsår, men tycker att hans liv är viktigare än att tänka på om han ska få munsår också. Sedan påbörjar hon konstgjord andning, mellan andetagen ber hon en förbipasserande man att ringa ambulans. Den förbipasserande tittar suspekt på det udda paret: Medelålders fet man och en liten tonårsflicka som verkar kyssa honom, lägger ihop ett och ett, han säger att han inte har telefon. Hon räcker honom sin gamla ihopvikbara Motorola. Han ringer motvilligt 112.

Samtidigt i Irun

På Robin´s Diner stressar Fredrik vidare och Alain kommer in.

“Bonsoir,” flinade han. Han var påtagligt drucken och det stank både Pastis och Lagerfeldt photo på samma gång, en kväljande blandning. Fredrik kunde inte förstå att han fortfarande använde denna parfym som hade börjat säljas för 23 år sedan, den var så ute. Det ska vara en Fransman, tänkte Fredrik. Att han var drucken reflekterade Fredrik knappt över. Luttrad av att se personer både i värre tillstånd och i värre skick.

“Buenas noches Alain, hur är det?”

“Skitbra så skönt med ett par dagar ledigt nu.”

“Fint vad ska du göra i jul då? Supa ner dig helt?”

“He he he, I wish, nä vettu vad de djävlarna har gjort?” Nu visste Fredrik att det skulle bli en lång och jobbig natt att sitta och lyssna på Alains beklagande.

“Nä vad har de djävlarna gjort?”

“De har typ avskedat mig.”

“Säkert, men vad har egentligen hänt?”

“De har skickat mig till Paris, jag ska upp till avgaser smog, taskigt väder och långt från surfarstränder.”

“Vad hade de tänkt att du ska göra där?”

“Skriva om diverse som händer där, men jag vill inte.”

“Tacka för det, den som lärt sig bo i Baskien vill väl aldrig flytta härifrån?”

“Just det, där har du grejjen, här är det najs att leva killen. Men Paris som en gris.” Alain skrattade åt sitt rim och skrattet övergick till tårar som blev till gråt.

“Jo här är det bra.” Ljög Fredrik, han hade just stått och drömt om hur det skulle vara att flytta till en annan plats, helst någonstans i Frankrike, till Aix de Provençe till exempel. Men han visste att han alltid skulle sakna Baskien, det var som att leva i paradiset, grönt året runt, lite kyligt under vintern, men bra mestadels, dessutom fanns det hav, vågor, berg, natur, bra skolor, inte för mycket befolkning, men det var hög standard, både på folket och platsen.

“Baskien är paradiset, för här kan man dricka hierbas. Sätt fram ett glas är du snäll.”

“Vi tar ett glas tillsammans, så glömmer vi trista nyheter. Men vi ska inte dricka Hierbas, vi ska dricka Hulk.”

“Hulk?”

“Japp, Hulk: Aguardiente, limejuice, mintsirap och krossad is. Bruuuum, Fredriks Braun-mixer krossade isen på några sekunder och Fredrik hällde upp två stora glas med den starka drycken. Fredrik höll inne med att han hade ett par olika köpare som var intresserade av att ta över restaurangen. Han kände att han kanske skulle svika sina klienter om han berättade och att de inte skulle återkomma. Men han hade ingenting emot att fortsätta ha kontakt med Alain, han var en bra kille, fast han var misstänkt polis. Eftersom Fredriks cannabisodling hade torkat, var polisen just nu inget större hot. Fredrik hade definitivt större huvudbry. Till vem skulle han sälja? Vem skulle betala mest och vem skulle komma med riktiga pengar den här gången?”

“Txin-Txin, Alain smakade skeptiskt på den ljusgröna sörjan. “Grrrrrr”, tittade djupt i glaset och rörde runt med sugröret. Du Fredrik, är det här ett av dina recept?”

“Ja, hm, varför? Tycker du inte om den?”

“Jo, det är därför jag är förvånad över att jag inte ser andra som dricker samma sak, den är genialisk. Avsvalkande, snygg, god, förmodligen skitstark, fast det inte känns men man vill ändå vråla som Hulken när man dricker den.”

“Problemet är just att den är alkoholstark och jag kan inte sälja den sortens drycker här av politiska skäl.”

“Politiska skäl?”

“Ja stadshuset låter oss inte sälja sprit. Bla bla bla, djävla politiker.”

Fredrik hade ett par månader tidigare fått ett konstigt erbjudande av en ung man som ringde från Monaco. Mannen hade erbjudit att ta över hela restaurangen osedd, för hela 100 000 euro. Men det som var än konstigare var att det skulle gå till på ett mycket egendomligt sätt. Instruktionerna var: Möte i Paris för kontraktsskrivande, ta med 20 000 euro i cirkulerade sedlar i små valörer det vill säga inte större än 50 euro sedlar. I utbyte skulle vid påskrivet förhandskontrakt utbetalas 40 000 euro i 500 euro sedlar. När allt var klart skulle den ryska kunden som agenten handlade åt, dyka upp och betala med ryska checker resterande 60 000 euro. De 20 000 som skulle lämnas i Paris skulle motsvara de 20% som mannen tog i provision för förmedlingen och åtagandet av pappersjobb såsom om han var en företagsmäklare. Fredrik och hans sambo tyckte det hela verkade väl skumt och ville inte skriva på ett sådant kontrakt. Nu hade Fredrik ett par olika intresserade av restaurangen och tyckte sig kunna bestämma vem de tyckte var enklast att sälja till och som skulle ge mest pengar och snabbast. Fredrik planerade sedan ett par månaders semester, hälsa på familjerna medan det var jul och nyårshelg. Under tiden de hade annons ute för att sälja restaurangen letade de jobb inom olika områden. Utvalda företag blev: IKEA, Memphis Coffe, turistbyråer och resebyråer.

Fredrik tyckte att de skulle köpa en äventyrssportrörelse för pengarna om de fick råd. Då skulle de kunna syssla med vattensport konstant utan att ta ledigt för att få riversurfa. Man skulle kunna sätta upp världens första skola i riversurfing. Fredriks sambo hade trogen reglementen och licenser loggat in på Internet för att läsa om reglementet. Visst skulle man kunna ta över en raftingfirma och driva den men det fattades en del utbildning först. Fredrik hade sagt att de borde kanske ha tagit monacobudet och sticka med 40 000 euro?

“Nej hade hans sambo sagt, 40 000 i stora sedlar är komplicerat. Dessutom är det säkerligen maffiapengar, det kan bli farligt.”

“Jo det förstås, men det finns alltid vägar” Fredrik hade tänkt på 40 000 euro i fickan, slippa stå och vara trevlig mot kunder dagarna i ända, det skulle ha kunnat förändra deras liv.

“Du Alain, fick Fredrik fram, Vad tror du om jag hittar en köpare? På restaurangen alltså? Hur skulle det bli? Skulle vi fortsätta att ta ett glas ihop du och jag?”

“Vadå, stöter du på mig eller?” Alain skojflirtade med Fredrik.

“Öh, nej faktiskt inte, jag tycker bara att du är ok, inte så jobbig som andra, hyvens liksom.”

“Å, tack, det värmde, som reporter får man inte höra sådana fraser ofta. Tack Fredrik Tack! Jag menar det, du kan faktiskt bli en riktig vän.”

“Äsch jag menar allvar, kommer vi att vara kompisar? Kommer vi att hålla kontakt via facebook? Annat än töntiga massmail med jobbiga ord och bildvitsar som kretsar varv efter varv Internet runt.”

“Jo visst, klart jag addar dig, vad har du för facebook?”

“Förutom restaurangens har jag en halvprivat Fredrikjohanssonirun.”

“OK, Alain halade oväntat upp sin i-phone och laddade upp sin Facebook och letade reda på Fredriks facebook och la in honom som vän direkt.”

Alain fortsatte prata: “Jo som jag sa jag är poleterad till Paris, men jag kommer att vara ledig ett par veckor i februari. Jag funderade faktiskt på att åka till Sverige. Hade inte din familj en stuga där?”

“Jovisst, den används inte så mycket under vintern, eller inte alls. Dessutom kan du åka Vasaloppet! Hehehe!” Skrockade Fredrik, “Är du intresserad kan jag säkra den åt dig.”

“Äh, det vara bara en tanke, om det är mycket jobb så bry dig inte om det.”

“Ta det lugnt kompis, jag ordnar med lokalflyg till en närliggande flygplats. Där kan grannen komma och hämta dig, Han är musiker och jobbar hemifrån. Han brukar vara tillgänglig. Om du vill vara mer rörlig kan du hyra en bil i Mora.”

“Vadå lokalflyg?” Alain förstod ingenting och tittade frågande på Fredrik..

“Jo min bror har en flygskola i Sverige, han har ett par små flygplan, han kommer och hämtar, flyger dig till Mora eller Orsa flygplats, jag vet inte om båda fortfarande är i bruk. Ska du åka Vasaloppet kan du behöva hyra bra skidor och skaffa bra skidkläder.”

“Jag är fransman, jag har jättebra skidutrustning, jag åker skidor på alla tvärer. Jag är från Paris, men jag har varit i Alperna varje vinter hela mitt liv, jag är ökänd i Chamonix och i Val D’Isère, vill de inte se mig mer, för jag har gjort bort mig både på nattklubben club 25 och i liftsystemet. Jag är lite av en skidhulligan, jag får massa adrenalin av att stå på skidor.”

“Jag har sett er fransmän i backarna i Andorra, ni är inte kloka. I Val D’Isère har jag vart men jag visste inte på den tiden vem som var vem. Nu vet jag vilka som var de tokigaste. Ärligt talat har jag aldrig i mitt liv sett så många skidolyckor som en söndag i ‘Pas de la Casa’ det låg folk i backen överallt. Alla ropade på hjälp och ambulansscootern hade inte tid att hämta alla. Helt sanslöst.”

“Ha, har du vart i Val D’Isère? Jag skulle vilja se dig på din skrytskateboard susa nedför .”

“Det är en elektrisk skateboard och är visserligen terränggående, men jag tvivlar på att den skulle ge mycket att titta på om jag tar den till störtloppsbacken. Men jag antar vilken inbjudan som helst att åka till Val D’isère och åka schyssta lagg och om du föredrar La Face, blir det La Face, den är grym! Men först tar vi och skickar dig till Vasaloppet, det skulle vara kul att ha en Fransk kompis som åker Vasaloppet, det ska jag skriva på min Facebook!”

På gatan i Madrid

Ambulansen tar in Carlos och tar honom till sjukhuset. Carlos överlever tills vidare men måste ligga under observation närmare en vecka.

På en irländsk pub i Getafe

Ecke har laddat med kola och satt på den irländska puben O´hara i Getafe. Han var på bra humör, blodet välfyllt med kokain, han var på väg till sin livs mest intressanta sexuella upplevelse. Han skulle äntligen få känna huden av en riktig transsexuell flicka med riktig kuk mellan benen. Han funderade på hur hon skulle vara friserad där nedtill, han kände hur det började spänna mellan benen på honom själv. Han gick fram till baren, beställde en stor whiskyshot och drog den i ett drag. Han gick sedan in på handikapptoaletten och medan han tänkte på flygvärdinnan från drömmen, runkade han tills det skvätte lite sperma i toalettstolen. Han tittade sig i spegeln. Han försökte se normal ut, avslappnad, cool. Han var nervös. Om han drog lite mer kola? Hm, han visste inte hur mycket han redan dragit ikväll och ville inte få nojja. Äh, lite till skadar inte, det blir bara bättre. Ecke drog i sig en ärta om 0,05 gram som han var van att göra när han hade börjat med kokain. Nu förtiden brukade han lägga upp minst 0,1 gram och ibland dubbla linor. Han gick sedan ut på gatan och letade upp restaurangen Sussie’s Diner där de skulle mötas upp. Han gick in och väntade i baren och tog en “Kalimotxo” (rödvin blandat med Coca-Cola) under tiden han väntade. Efter ca 30 minuter började kompisarna från lagret dyka upp en efter en. Eckes kollegor visste inte om vad de egetligen jobbade med. De trodde att allt var lagligt och att det var teimport på riktigt. Ecke kände att det skulle bli intressant att se vem som skulle ta över jobbet efter honom. Klockan slog tio på kvällen, restaurangen var fortfarande full med gäster, men flickorna hade fortfarande inte kommit.

Klockan 22.30 började folk be om notor och avlägsna sig litet i taget och kvart i elva var det bara ett par enstaka bord kvar. Då stannade en extra lång Limousin utanför och det trippade ut fem stycken skönheter. Ecke letade fort upp flickan med flygvärdinnekostym. Presenterade sig som kapten och bad henne komma med honom. De andra lät han dela upp sig bäst de kunde. Vad Ecke förstod var det inga större problem, de såg ut som askungen varenda en, de var förtrollade prinsessor som efter att ha gjort sina magiska nummer skulle försvinna iväg med en sko på foten och aldrig återkomma. Men först skulle de bjuda på en magisk afton.

Ecke tog fram ett stativ och två kameror, en stillbild för att fota, den andra var en videokamera, den ville han ha för senare bruk. Han hade stor lust att filma sin erfarenhet. Han visste inte varför, men han ville föreviga denna erfarenhet. När alla flickor och deras nya pojkvänner hade delat upp sig i par och hade börjat småprata lite satte Ecke igång med att fota. Han bad alla att de skulle se så aptitliga ut som möjligt. Vad flickorna än gjorde, gjorde dem det bra. Pojkarna skulle som tur är bara se coola ut, för sexiga var de inte, mer säckiga. Flickorna var fantastiska, de knäppte upp lite här och där de visade mycket mer än vad som var tänkt för att kunna användas i seriöst reklamsyfte. Men det blev bra bilder att spara och titta på kalla vinternätter i Orsa. Eller lägga ut på Facebook.

Ecke frågade gruppen om de ville äta innan det drogs vidare på Diskotek?

“Jaaaaaa skrek alla, vi vill ha hamburgare och chicken fingers och potatisflarn med bacon och cheddarsås!”

Flygvärdinnan ville ha en Ceasarsallad och en Coca Cola Zero. Ecke beställde Coca Cola Zero och två hamburgare, till sig, för han visste att hamburgarna var små. Gänget åt och pratade, det fotograferades och skämtades och skrattades. Allt kändes nästan så naturligt, det kändes som om man samlat jobbarpolarna och deras fruar, fast de var fina fruar.

Alldeles för fina fruar och de var dessutom roliga, inte var de sura eller trötta, de klagade inte om mannen tog en Tequila för mycket, de var på G själva, de ville ha kul så länge som möjligt. Alla utom flygvärdinnan var säkra på att de skulle få sitt jobb så lätt som möjligt, ju fullare de kunde få sin kund, kunde de bara massera eller smeka honom lite och han skulle somna. Så länge flickorna kontrollerade intaget och männen drack så det stod härliga till visste flickorna att jobbet skulle underlätta och deras arvode om 1500 euro var för hela natten skulle vara lättförtjänta pengar. När det inte fanns mer att äta var det dags för fortsättning till ett VIP diskotek.

Egentligen var det inget vanligt diskotek, det var ett vandrarhem med stor bar och en massa flickor som hyrde sina rum för ca 80 euro per natt. Sedan tog dem upp det antal män/kunder på sitt rum per dygn de kunde hitta. Det fanns också en del av byggnaden som var som ett vanligt hotell. Det var den delen som Ecke hade planerat använda för att inte förlora tid med sin flygvärdinna. De klev ur limousinen och gled in genom dörren på hotellets bar.

Ecke tog med sig sin flygvärdinna till baren och de beställde varsin Piña Colada.

Ecke frågade, den söta flickan som inte var helt olik flygvärdinnan i drömmarna, skillnaden var att uniformen hade annan färgkombination.

“Hur är det? Allt bra?”

“Jo tack, bra förfest och trevligt sällskap, nu hoppas jag på bra fortsättning, hon blinkade åt Ecke, och sänkte blicken, slickade sig om munnen menande med blicken fäst vid Eckes ögon för att se om hon kunde se vad han tänkte.”

“Jag tror vi kan se till att det blir precis så bra som vi vill att det ska bli, tycker du om att dansa? Jag tycker det är ett bra sätt att börja en trevlig kväll på. De höll om varandra och dansade sakta vid baren.”

2 November 2013

Ecke hade haft sin mest erotiska natt i sitt liv. Han var så kär, han visste inte hur han skulle klara av detta. Hans dröm hade uppfyllts och det med råge. Han hade fått bekräftat att han tände på transsexuella, inte bara i fantasin. Han tyckte inte illa om kvinnor men han kände lite äckel inför deras kön, han förstod det inte, helt enkelt. Men han tyckte om en kurvig kvinnokropp med kvinnohud, mjuk som sammet. Han hade försökt stilla sin nyfikenhet på om han var homosexuel, långt tidigare, det hade slutat trist eller positivt. Han tände inte på en manskropp. Men han tyckte att kvinnokropp med snopp, var topp. Han tyckte om att hålla snoppen i handen, han tyckte om att kunna runka en annan lem samtidigt som sin egen. Han gillade att suga och han tyckte det var coolt att få den andres kuk att komma.

Flygvärdinnan hade lämnat honom precis före frukost, han hade tagit en taxi från hotellet och på vägen hem till sig hade Ecke köpt ett par napolitanas, (chockladfyllt sötebröd). Väl hemma hade han stoppat in ett par kapslar i sin nya kaffebryggare som han fått i födelsedagspresent av firman. Han satt nu i sin soffa i vardagsrummet och drack sin GTE-Latte med vispgrädde och åt chokladbullar. Han flippade mellan kanalerna på TV:n och hittade till slut lite nyheter. Ecke hade i början haft problem med spanska språket, det var inte lätt att förstå. De pratade fort och alla hade olika dialekter. Det var cubaner som pratade som om de hade en pingisboll i munnen. Det var sydspanjorer som inte uttalade bokstaven ”s”, det var baskier som inte uttalade bokstaven ”d”. Det var sydamerikaner som pratade jättefort och svalde hälften av orden. Det var folk från karibiska öar som pratade med helt annat ordförrråd. Nu när det var dags att återända till Sverige förstod han äntligen allting som sades på TV, tänkte Ecke och somnade om.

Skicka ett privat meddelande till Taquin69

Votes: 633

Vad tyckte du om min sexnovell?

Klicka på en stjärna för att sätta betyg

Vill du sätta fler typer av betyg för denna sexnovell?
Hur var språk, stavning och styckesindelning?Votes: 100
Hur gillade du ämnesvalet?Votes: 92
Skulle du velat vara med om det på riktigt?Votes: 106
Hur uppkåtande var novellen?Votes: 90
Visa nästa sexnovell:

Av alla sexnoveller | I samma kategori | Samma författare | Startsidan

Visa alla sexnoveller (8) från Taquin69

Denna sexnovell har (0) kommentarer:

Skriv en kommentar | Regler


Läs våra uppdaterade Regler för kommentarer.

Upp


Slumpade sexnoveller

Rektorn

Den här historien utspelas när jag precis har börjat vårterminen i 8:an. Jag heter Nils och har vid denna tid precis fyllt 15 år. Vi har lektion i svenska,…
2015-10-12 Läs hela

Lämna inget

Till sist var de framme där de börjat och där stod Jessies kompisar och väntade på henne. När de fick syn på henne sluddrade de osammanhängande om någonstans…
2011-07-13 Läs hela

Slumpade Sexklubben

Nästan Mamma , ett sommaräventyr

Släkten brukar som vanligt samlas under någon vecka på vårt sommarställe i skärgården, och jag gillar ju att fiska bada och sola så jag vara lätt övertalad…
2016-12-06 Läs hela

Lillkillen och min dotter

För ett tag sedan när jag var extra kåt medan hon satt i mitt knä och tittade på tv bestämde jag mig för att nu måste det få hända något spännande. Om…
2008-08-01 Läs hela


Nytt på Sexhistorier.se

Bloggen