Hej min vän (?) Basombas, det är alltid roligt att läsa Dina kommentarer. Nu minns jag inte riktigt vad jag bannade Dig för, men det var säkert, att Du hade lånat något utan att säga till. Och det tycker jag man ska akta sig för.

Att fortsätta, där någon annan slutat är problematiskt, men jag kunde inte motstå bl.a. Gostänkarn, som så enträget bad om en fortsättning. Nu tycker jag, i motsats till vad ”yadahead1” skrev, inte att den ursprungliga novellen var så psykologiskt djuplodande. Visst funderade Sara om hon gjorde rätt, och det spåret tog jag ju upp i min novell. Men sen måste det ju hända något mera, och då var det dags för Viktor att få upp ögonen (eller snarare snoppen) för sexualiteten. För att göra det hela mera ”laddat” tog jag in den lilla nioåriga granntjejen. Och Saras betänkligheter tvingade hon sig själv att övervinna.

Om nu ursprungsförfattaren tar illa vid sig, så får hon/han väl höra av sig med en kommentar. Men tydligen tycker i alla fall ADMIN_Adam att det var ok.

Ha en bra helg alla tyckare!
Önskar Opa

God morgon Villman! Vad roligt, att du hörde av Dig. Du verkade liksom försvunnen från sidan, men nu förstår jag bättre. Så bra, att Du inte hade något emot, att jag tog upp tråden, där Du slutade.

Det var lite kul att tänka på idén med två fortsättningar. Det påminde mig om en bra film av Peter Howitt (med Gwyneth Paltrow) som heter ”Sliding Doors”, och som just berättar två olika historier med samma personer. Den kom på slutet av 90-talet, tror jag. Så här beskrivs den på websiten IMDb: “A London woman's love life and career both hinge, unknown to her, on whether or not she catches a train. We see it both ways, in parallel.”

Nu löste Du alla problemen med Dina två kommentarer, och jag hoppas också yadahead1 är nöjd. Som vanligt är det roligt, när det utbryter en diskussion av detta slag.

Men Villman, gillade Du min fortsättning, eller hade Du funderat över en annan utveckling?

Att ros1 kommenterar är ju ingen ovanlighet, och det är schysst att fråga först om lånen. Visst kan jag tycka, att en del personer utvecklas i en annan riktning än jag tänkt, om någon annan fortsätter, men så är det ju med ens egna barn också. Någon gång måste man släppa loss, även om det kan kännas svårt. Ibland har jag funderat på hur de skulle reagera, om de kände igen signaturen Opa på den här sidan. De kanske också har en hemlig signatur och skriver sexhistorier? Fascinerande tanke.

Just nu har jag inga nya idéer, så det blir nog en paus för min del. Men jag hoppas få läsa ros1:s nya och naturligtvis längtar jag efter Lilly33 och jackax, som inte hört av sig på evigheter. Bara jag tänker på dem, så går min penis i höjden.

God morgon Gostänkarn: Tack för Din fina kommentar. Jag kände, att det måste hända något, så därför blev det efterhand allt mindre oskyldigt. Marcellas berättelse blev ju också ett slags ”egen berättelse” inom ramen för ”Sara och Viktor”. Men jag kände, att jag måste berätta om henne, annars skulle det vara svårt att förstå, hur hon agerade. Och Viktor fortsätter ju att vara väldigt oskyldig som den fyraåring han är. Att han och den nya flickan på dagis leker och tittar varandra i stjärten är ju både vanligt och normalt.

Sen till yadahead1:s kommentar: jag tycker inte alls, att det var ett ”bråk-skriv”. Det är väl bara kul med rättframma och ärliga kommentarer, som man ju också kan svara på.

”Pojken hade ingen som helst sexuell motivering” skriver yahahead1. Nej, det är riktigt, men han drogs in i en lek, som vilken annan lek som helst, och han upptäckte sitt kön och att det blev väldigt skönt om man gjorde si eller så med hans lilla snopp. Både Sara och Marcella tog honom till hans första sexupplevelser. Sara var osäker och tvekande (även i min berättelse), medan Marcella med hennes erfarenheter (fast hon bara är nio år) inte visar någon osäkerhet alls. Jag undrar just om hon lyckas ”förföra” sin mammas nye partner. Han skulle ju ta henne bakifrån, tyckte hon. Och det kommer han säkert inte ha något emot.

Hej leobc, och tack för att Du skriver om två av mina noveller i samma kommentar. ”Konfirmandsagan” (var det bara en saga?) slutade väl ändå inte i en återvändsgränd? Den handlade ju faktiskt om tillkomsten av ett nytt barn, och det är ju framtiden det då handlar om. Men, som jag skrivit i en kommentar till ros1 och Basombas, det skulle knappast bli en sexnovell om jag fortsatte berättelsen, och det ska det väl vara här, eller hur?

När det gäller ”Sara och Viktor” så har jag också problem. Dels var det med visst motstånd jag skrev den, dels kändes den avslutad i beskrivningen av vad Sara hade för sig med sin lille pojke. För mig fick den först styrfart igen, när jag drog in granntjejen Marcella, hon som tänkte sig bli knullad bakifrån av mammans nye älskare. Jojo, det kunde kanske bli ett eget litet svartsjukedrama. Är det kanske en idé för en ny novell? Men jag är rädd för att upprepa mig igen. Jag har skrivit för mycket redan om kåta småtjejer, tycker Ni inte det?