Votes: 155

En sexnovell av FrökenBlåljus

Katlagården, del 1

Skapad 2018-03-09 | BDSM | Längd: Lång (40K)

Läst: 3824 ggr | Betyg: 2.67 (155 röster) | Kommentarer: 2


Åldersskillnad Straight Bdsm Fetisch/kläder Tvång/Våld Tvång Ovillig Romantik

"... Efter ett litet tag fick hon syn på Moreseux, mitt i salen bland folket. Han bar en nattsvart smoking med vit kråskrage. Enkelt men fint. Eos log för sig själv lite, han var rätt stilig i de kläderna, ovant jämfört med det han alltid verkade ha på sig. Han stod där med ett vinglas i handen och pratade med en annan man, en man i 40-årsåldern, som hon tyckte att hon kände igen.

Moreseux var lång, men denna mannen var säkert huvudet längre. Han hade långt blekblondt hår uppsatt i en svart rosett, hans ansikte var blekt och spetsigt och kroppsbyggnaden var ganska kraftig men ändå slank. Klädnaden hans bestod av en väst med lila Fleur de Lis-mönster, vit kråsskjorta och svarta kostymbyxor. I ena handen hade han en lång käpp med något som liknade ett ormhuvud som knopp. Det var svårt att se från detta avståndet. Med tanke på smyckena han också bar och sättet han förde sig verkade var han vara en mycket förmögen man. Det var någon som han liknade mycket väl som hon inte kunde sätta fingret på.

Medan han pratade med Moreseux betraktade han folkmassan som minglade omkring. Han hälsade leende på några av dem. Eos blev fascinerad av honom. Han var mycket attraktiv. Hon undrade om han var tillgänglig men hon tvivlade på det. De flesta män i hans ålder brukade vara gifta och ha familj. Hon stod och begrundade honom länge, vätte läpparna omedvetet och drömde sig bort för någon sekund. Så plötsligt möttes deras ögon och Eos kände hur allt blod i kroppen lämnade sina delar och parkerade sig på hennes innan bleka kinder. Hon strök nervöst håret från axlarna.

Fan också.

Det skulle ju inte hända. Men hon kunde inte hindra ett oskyldigt leende och till hennes förvåning besvarade han det lätt innan han bröt ögonkontakten. Åh, han var så stilig att hjärtat tog ett skutt i bröstet.

Mr. Harald Stålhandske, som satt i styrelsen för skolan, hade mycket väl sett den lilla flickan och var medveten om att de fått ögonkontakt. Det hade räckt med en sekunds ögonkontakt och ett lätt leende för att veta att hon var intresserad av honom. En tolv meter bort. Hår lika svart som Moreseux', sådär lagom långt ner till skuldrorna.. Verkade vara rätt så kort, om man jämförde med rektorn som stod bredvid henne.. Liten slank kropp, lagom bröst, fina markerade höfter. Hon var söt, den lilla historian. Han tyckte direkt att hon verkade vara ett potentiellt offer för framtida eskapader. Och när Stålhandske ville ha något så tog han det. Men var hon verkligen någon som jobbade inom styrelsen? Var hon lärare, såfall måste hon ha slutat på skolan samma år som han började. Hon verkade rätt så ung. Kanske bäst att höra sig fram med Moreseux..

- "Klas, vem är flickebarnet där borta?" frågade han Moreseux och knyckte lätt åt Eos' håll med huvudet för att inte växa misstankar.
- "Hon är en av studenterna. Något äldre än de andra. Eos Blackadder." svarade Moreseux enkelt och såg bort mot henne.
- "Vad gör hon på vår gemensamma fest för styrelsen?"
- "Rektorns order. Hon är gammal nog."
- "Ålder?"
- "Tjugo."
Stålhandske höjde på ögonbrynen.
- "Tjugo? Hm, hon ser inte ut att vara tjugo. Vad gör hon på denna skolan i den åldern?"
- "Hon fick aldrig brevet, påstår hon.."
Stålhandske såg på Moreseux.
- "Hon fick aldrig brevet?" Upprepade han. "Hur kan man inte få brevet?"
Men Moreseux rykte på axlarna lätt och lade armarna i kors.
- "Hur ska jag veta det, Harald? Det är inte jag som är rektor."
- "Har du försökt tränga in i huvudet på henne?"
- "Det är inte tillåtet på elever, det vet du."

Det blev en liten lätt paus.
Stålhandske såg hur Moreseux följde henne med sina mörka ögon. Det var en underlig blick som han nog aldrig sett honom ha.

- "Har du testat att tränga in på fler ställen på henne, Klas?" frågade han honom med ett hånleende och fick en mordisk blick som svar.
- "Skärp dig, måste du vara så vulgär?" suckade han irriterat, men Stålhandske bara flinade tillbaka som svar.


---------------------------------------------------------------------


- ”Eos, jag har reserverat en stol borta vid oss, så att du inte ska behöva känna dig utanför. Vi hade uppskattat om du ville ansluta dig till oss.” Sade rektorn och gav henne ett varmt leende.
- ”Jag tackar, rektorn. Det vore mycket trevligt.” tackade Eos och följde med honom bort.

De gick bort och satte sig vid ett annat bord. Eos fick en plats precis bredvid Moreseux. Andra stolen om henne var tom och hon förväntade sig att den skulle ockuperas strax av någon okänd professor eller styrelsemedlem.

- ”God kväll, professorn.” hälsade hon med ett blygt leende när hon satte sig ner.
- ”God kväll, fröken.” svarade han med samma entoniga röst som alltid.

Stolen på Eos vänstra sida förblev tom. Det var inte förrän hon tagit upp all mat och börjat äta som en man slog sig ner bredvid henne.

- ”Ah, Stålhandske.” sade rektorn och bugade lätt med huvudet.

I ögonvrån såg den upptagna Eos honom sätta sig ner. Doften från mat försvann och ersattes med en dyr parfym eller after shave som var helt ljuvlig i hennes näsa. Med ett kycklingben inproppat i munnen kikade hon bredvid sig och höll först på att sätta det hon åt i halsen, men lyckades med nåd och näppe hålla tillbaka det. Hon fick ta en stor klunk ur vinet för att skölja bort hostan.

- ”Eos, har du mött Harald Stålhandske? Han sitter i styrelsen för skolan!” sade rektorn glatt.
- "Det.. det tror jag nog inte, sir." svarade hon undvikande och försökte svälja det som fastnat i halsen och blinkade febrilt bort tårarna i ögonen. Vilket fint första intryckt, Eos, grattis.., tänkte hon för sig själv.

Hon såg nu upp på honom och kände att hon rodnade kraftigt. Han var ännu stiligare på nära avstånd.

- "Jag är Erik Stålhandskes far. Det är trevligt att träffa dig, fröken." sade han med en mörkare röst än Moreseux, men med samma vassa silkeslena stämma. Deras ögon bibehöll kontakt när han tog hennes lilla hand i sin stora, och kysste den mycket lätt. De var stålgråa och fruktansvärt kalla. Eos kände hur rodnaden blev ännu värre och hjärtat slog volter.

- "Jag tyckte att jag kände igen er från någonstans, sir. Er son är en kopia av er." lyckades hon stapla fram.
- "Ååh, så säger de alla!" skrattade han stolt och släppte hennes hand lätt. Han var mycket artig.

Sedan återgick Eos till sina kycklingben och försökte fokusera på maten. Det kröp i kroppen på henne varje gång Stålhandske tilltalade henne. Hon kunde inte hjälpa att tycka att han var fruktansvärt fin, hans utstrålning var enorm och han var himla charmig. Hans händer var fina och välvårdade, huden slät, bortsett från de få rynkorna som avslöjade hans ålder, ögonbrynen perfekt plockade och håret låg som perfekt silke. Och hans leende var gudalikt, som varje gång visade en perfekt rad med elfenbensvita tänder.

Runt en timme gick. Eos satt och försökte slappna av från måltiden, de var alla mätta och glada. Folket reste sig successivt från borden när de såg att tallrikarna var tomma. De strömmade ut på golvet för att dansa och ta för sig av sällskapet och maten. Det var dags för att mingla bort kvällen med lite dans och musik. Stålhandske gick bakom Eos och hon kände att hans ögon följde henne. De separerades och Eos minglade sig bortåt, bort från Stålhandske och in i folkmassan för att tala med någon professor hon kände sen innan.

Under den närmaste halvtimmen letade Eos ögon omedvetet efter honom med kunde bara se hans blonda hår över folkmassan någon enstaka gång. Hon stod nu ensam vid en julgran och drack sitt vin och såg på folket när rektorn kom fram till henne som en jultomte. Han hade faktiskt en julmössa på sig, en grön. Han hälsade glatt och de stod och talade ett litet tag. Eos tänkte lite smått på Stålhandske.

- "Sir, får jag fråga om den där Stålhandske.." började hon försiktigt.
- "Ah, Eriks far, har du verkligen inte träffat honom sen innan? Man tycker att man ser honom överallt."
- "Nej, sir, det var första gången idag."
Rektorn tog en kaka på ett litet bord bakom dem.
- "Harald bor i en herrgård med sin fru och son. Det är en mycket gammal och rik släkt sen långt tillbaka. Han sitter i styrelsen för skolan."
- "Jag kunde ana det."
- "Verkar han intressant, Eos?"
Rektorn verkade se rakt igenom henne, det gick inte att dölja något här.
- "Jo, han är en mycket stilig man, sir." förklarade hon och rodnade lätt för sig själv.
- "Hm, han har den påverkan på folk. Men ett varningens ord bara Eos." började rektorn lite tystare. "Med pengar kommer makt. Han har stort inflytande, bland annat över styrelsen. Var försiktig med vad du avslöjar för honom."
- "Ja, sir." lovade Eos och drack. Det var bra att han varnade om det innan. Vissa typer kunde ha en underbar fasad, och duktig på att hålla uppe den, bara för att avslöja en rutten insida.

Från ingenstans dök faktiskt Stålhandske upp bakom rektorn, log mot honom lätt och såg hastigt på Eos.

- "När man talar om trollen!" utbrast rektorn glatt.
- "Jaså? Något gott får man hoppas." sade Stålhandske släpigt, nästan lite misstänksamt.
- "Självklart, Harald, självklart."
Rektorn räckte honom ett glas vin men han höjde handen och avböjde.
- "Jag kom för att fråga om det går bra att bjuda en av era elever på en dans."
Rektorn sneglade på Eos, fortfarande med en kaka i handen.
- "Om det inte besvärar eleven, så självklart får han det."

Stålhandske sträckte fram handen åt henne och hon tittade på den för någon sekund innan hon fattade vad de pratade om. Menade han allvar? Med viss osäkerhet lade hon sin lilla bleka hand i hans stora och de valsade ut på dansgolvet mellan de andra paren. Han var betydligt bredare och större än henne. Och hans kropp var underbart varm. Hon räckte honom lagom till bröstet.

- "Trevligt att få tala med dig enskilt, fröken." sade han.
- "Nöjet är på min sida, sir." staplade Eos fram. Hon undvek hans ögon och stirrade in i brodyren på hans mörka väst istället, allt för att försöka dölja rodnaden som kommit och gått under kvällen.
- "Klas berättade lite grand om er, fröken. Du är aningen äldre än de andra eleverna."
- "Jag fick inte mitt brev som barn, sir."
- "Jag visste inte ens att det var möjligt! Är ni arisk?" frågade han utan att skämmas.
- "Vad.." Eos fick tänka efter vad han menade med 'arisk'. "Jag.. vet faktiskt inte, sir. Jag var adopterad."
- "Nåja, om man får vara fräck så är ni alldeles för vacker för att vara annat."
De fick ögonkontakt och hon rodnade så att hon höll på att dö. Så charmig han var!
- "Eh.. tack, sir. Er släkt är en av de få renblodiga, om jag förstod det rätt."
- "Mycket korrekt, fröken. Hundratals år av enbart renblodiga, precis som det ska vara, inte sant?"
Eos nickade men höll inte med.
- ”Har ni uppskattat kvällen hittills, fröken?” frågade han efter en kort paus. Eos tittade snabbt upp på honom .
- ”Jo.. jo, det har jag. Har ni, Stålhandske?”
- ”Alltid." log han. "Skolan känns som ett andra hem för mig. Jag har många fina minnen härifrån.
Musiken lugnade ner sig sakta och han böjde sig ner mot henne.
- ”Där bakom...” Han pekade bort mot en av de tunga draperierna som dekorerade stenväggarna. ”..fick jag min första kyss. Jag var 12 år.”

Eos kunde inte hjälpa att utstöta ett lätt skratt. Hon fann det han sade alldeles för oskyldigt och pojkaktigt för en man som han. Plötsligt kände hon en hand som långsamt gled ner från ryggen, mot hennes svank och tryckte henne lätt mot sig för en mer intimare dans. Och Eos blev både charmad och misstänksam. Men han bara log mot henne.

- "Hur länge har du gått här, fröken?" frågade han, antagligen för att distrahera henne från det han gjorde. Vilket han inte lyckades med.
- "Det är mitt första år, sir."
- "Såsom jag förstod det så var detta även ditt hem?"
- "Ja, sir, jag.. har ingen annanstans att ta vägen. Sådant är livet som adopterad."
- "Såklart, fröken.."

Stålhandske njöt av att få torna upp över henne som han gjorde. Hon hade fallit som en kägla, det märkte han direkt. Och han log åt tanken. Log åt tanken vad han hade kunnat göra med henne utan att någon fick reda på det. Skolan hade många hemliga vrår, perfekta för sådana eskapader. Så plötsligt såg han rektorn och Moreseux i folkmassan och de såg på dem.Moreseux sade något till rektorn som gjorde att Stålhandske fick en blick av missnöje. Det var fan att Klas alltid skulle förstöra det roliga. Hm, men det var nog lika bra att släppa fröken, han ville definitivt inte väcka några misstankar. På denna skolan spred sig rykten som vattenkoppor.
Så Stålhandske snurrade runt Eos på plats och ursäktade sig.

- "Det var ett nöje att få dansa med er, fröken." sade han, kysste henne på handen och försvann bort till rektorn och Moreseux, och de lämnade Eos ensam bland folket.

Hon förstod att Stålhandske var en upptagen man. Hon förstod att han omöjligt kunde spendera större tid med henne här, valsa omkring med en kvinna som säkerligen var hälften så ung som honom. För vem ville väcka misstankar, om det nu ens fanns sådana? Nej, tänkte Eos för sig själv, hon fick gå och ta en nypa luft och samla tankarna. En kalldusch skulle inte skada heller. Så hon följde en liten skara med människor ut från salen, tog sin kappa och gick ut mot vinterns mörka tystnad.

------------------------------------------

Andedräkten avtecknade sig tydligt i kylan utanför. Det snöade inte längre och det var helt vindstilla. Den glittrande snön på marken hade säkert knastrat under hennes fötter, men hon gick nu på en liten stig runt skolan som var fritt från snö. Endast knastret från gruset lät. Himlen var svart som oändligheten och miljontals stjärnor klädde den. Eos begav sig mot sjön där hon hittade en utkiksplats. Därifrån kunde hon se skolans ingång, kunde höra skratten och musiken i nattens tystnad. Det var en skön kall natt och sjön låg istäckt framför henne. Helt underbart.

Efter en tio minuter hördes steg närma sig och hon förväntade sig rektorn. På något vis hittade han alltid alla hennes gömställen. Men det var inte rektorn denna gången. Mannen som närmade sig var Stålhandske. Det syntes även i mörkret då hans blonda hår lystes upp av månens sken. Hans käpp knappade metalliskt i marken där han närmade sig. Eos kände ett skutt i bröstet. Vad gjorde han här?

- "Stör jag, fröken?" frågade han försiktigt och log lätt.
- "Nej, sir.. inte alls. Jag står bara och njuter av natten." svarade Eos.
- "Det är en fin natt, fröken. Jag kom bara för att fråga om hon ville ta en promenad i vinterlandskapet?" Han stannade respektgivande någon meter ifrån henne och hon såg på honom med ett omedvetet lätt leende på läpparna. Hjärtat i hennes kalla kropp tog ett skutt igen och hon blev varm. Såklart kunde hon överväga det.
- "Det skulle glädja mig, sir. Så länge ni inte har planer på att föra bort mig."
Han skrattade hjärtligt och de började gå bortåt längs sjöns kant.
- "Självklart ska jag inte det, fröken. Mina avsikter är enbart vänskapliga."
Han erbjöd sig en stor arm och Eos tog tillfället i akt för att komma närmare honom.

Hon gillade hans sällskap även om hon kunde gissa på att de inte hade något speciellt gemensamt.

- "Så detta är ditt första år, fröken?" Bröt Stålhandske och skådade ut i över det vita landskapet.
- "Ja, sir. Det är mitt första jullov här och jag uppskattar att rektorn tänkte på mig på balen."
- "Du hade annars inte varit där ikväll då, fröken?"
- "Nej. Jag har aldrig varit på bal innan så detta har varit en upplevelse."
- "Nå, då får vi väl bjuda dig på fler, fröken." log Stålhandske åt henne och hon besvarade det.

Det var tyst en liten stund. Bara deras andetag hördes lätt i vinterns mörka tystnad. Eos tänkte på allt och inget. Var rädd för att avslöja för mycket.

- "Ni är gift, sir, inte sant?" frågade hon tillslut.
- "Så du har sett vigselringen?"
- "Gammal vana, sir." flinade hon.
- "Såfall är jag gift, fröken.." svarade han och såg ner på henne med ett lika brett leende. "Jag har varit det sen jag slutade på skolan. Vi träffades där, jag och Narcissa."
- "Det var ett vackert namn, sir."
Han ryckte lätt på axlarna.
- "Jag antar det.. Ni själv då, fröken?"
- "Haha, nej, sir, jag har ingen. Jag trivs bäst så."

En lätt tystnad bröt konversationen igen.

- "Kom ni verkligen bara ut här för att ta en nattlig promenad?" Eos log igen, flörtade kanske aningen för mycket med honom. Men hon kunde inte hjälpa det. Men Stålhandske besvarade hennes leende med ett som var säkerligen lika flörtigt.
- "Självklart, fröken. Jag ville lära känna dig, du verkar vara en intressant kvinna med mycket att berätta. Det syns i dina ögon."

Även om kylan bet i hennes kinder så var det röda som föll över dem inte på grund av det.

- "Verkligen, sir? Vad vill han veta då?" flinade hon och såg ner i marken.
Skogen tätnade lite kring dem. De var inte riktigt inne i skogen, men inte utanför heller. Sjökanten låg någon meter ifrån grusgången och den kunde man följa runt hela sjön om man så ville.
- "Vad är din bakgrund, fröken?"
- "Som jag nämnde innan, sir, så är jag adopterad. Jag har inget större minne av vart jag kom ifrån innan barnhemmet jag hamnade på."
På något vis kände hon hans missnöje över detta. Men vafan, hon kunde inte veta vad hon kom ifrån.
- "Vart hamnade du sen, fröken? Du kan väl knappast ha gått från barnhemmet till skolan?" Han lät lite trotsig.
- "Nej, sir. Jag har faktiskt.. bara strosat omkring här i världen."

De gick vidare en bit tills grusvägen slingrade sig in bland några träd och ut precis bredvid sjön. Där var träden lite tjockare och de stannade för att se ut över de tysta markerna. Eos gissade på att de kanske gått runt en kilometer tillsammans.

- "Visst är det vackert, sir?" Eos såg upp mot den stora månen och såg att några enstaka moln flöt förbi. Vita flingor började ringla ner från himlen, ner i deras hår och på deras mörka vinterkläder.
- "Visst är det, fröken.." sade han. "Men inte lika vacker som ni."
Eos tittade upp på honom, kollade om hon hört rätt. Och det hade hon. Han bemötte hennes blick och vände sig mot henne.

Mycket varsamt, lite rädd för att han skulle skrämma iväg henne, lade han en arm kring hennes midja och drog henne till sig, mot hans kroppsvärme.

- "Sir.. ?" började Eos och rodnade igen. Detta var idiotiskt, varför kunde hon inte sluta rodna? Och vad pysslade han med? Kunde han läsa hennes tankar?
- "Fröken.. Det är en fin vinternatt ute.. och nätter som dessa brukar avslutas gott." Han drog på munnen lätt och lät sin andra skinnbeklädda hand stryka hennes kind lätt så att hon blev alldeles knäsvag. "Det är inte mina avsikter att locka dig till saker, men ni är alldeles för vacker för att gå okysst en så vacker kväll."
Nu kände Eos att hon föll som en kägla.
- "Hur vet ni att jag kommer att gå okysst ikväll, sir..?"
- "Ni har inte haft något sällskap på hela kvällen. Jag är inte så enfaldig att jag inte ser att ni inte har en partner, om ens ett litet fling."
Eos kunde ha känt sig förolämpad där.. men hon gjorde inte det. Hjärnan gick på tomgång just nu. "Vi kan göra det enkelt för oss.." fortsatte han.

Från fickan drog han upp en väldigt liten bukett med gröna blad och vita bärliknande saker. Det var en mistel. Han hängde den tjusigt på en liten gren som hängde ner ovanför dem.

- "Det.. min sköna, är en mistel." Hon nickade lätt och såg från den lilla gröna växten med de vita bären till hans läppar. Lätt fuktade hon sina egna.
- "Sir.. jag känner knappt dig.. och.. och ni är gift.." staplade hon fram men han hyshade henne.
- "Bry dig inte om det, fröken. Misteln ovanför oss säger annat för tillfället."

Hans händer greppade hennes huvud lätt, hon kände värmen genom skinnhandskarna. Och innan deras läppar möttes släppte Eos ut en pust av dimma, han gjorde henne bokstavligen andlös. De stod nu i den omfattande kylan och kysstes ganska så oskyldigt. Eos befann sig på en annan nivå, hon var tjugo meter upp i luften. Hans kyss var varm och försiktig, han smakade på henne och tog inte för sig på det brutala sätt som vissa män brukade göra.

Stålhandske kände värmen brusa upp i hans kropp, kände att ju längre de kysstes desto mer skrek den efter mer. Åh, fan, han märkte hur hård han blev under kappan. Så underbart, så oskyldigt, så.. villigt.
Han började föra henne bakåt och hon kämpade inte emot när han styrde henne mot ett av de tjocka träden bakom dem. Eos tappade för tillfället andan när hans stora kropp pressade henne mot trädstammen bakom dem. Hon andades djupa andetag, hjärtat slog hårt i hennes bröst och det pulserade i hela mellangärdet. Med ett enkelt krafthandtag tog han tag om hennes lår och lyfte henne lätt upp mot stammen. Att han vågade! Stålhandske pressade sina höfter mot hennes och hon tillät ett stön att undslippa sina läppar när han gned sig mot henne hårt. Hon hade definitivt inte förväntat sig detta på enbart en kväll. De kysstes mer passionerat och hon visste att om detta inte avslutades nu så kunde det bara leda på ett håll.

- "Sir, snälla.." andades hon skakigt. Detta kunde inte fortsätta, hon hörde rektorns varnande ord i huvudet. Hon fick bokstavligen pressa bort honom från sig och han släppte ner henne på marken igen. Med ena handen mot trädstammen lutade han sin kroppsbyggnad över henne. Han andades tungt.
- "Du... du har rätt, fröken." Han flyttade på sig en bit och Eos skymtade bara lätt det hon känt genom hans byxor. "Du har rätt, detta.. kan lätt eskalera." Han log motsträvigt, inte helt nöjd med situationen.
- "Det är nog bäst att vi tar oss tillbaka till skolan, sir, jag.. vill inte skapa skandaler."
Det gav Stålhandske en uppenbarelse. Inga skandaler.

Under tiden de gick mot skolan, med snabba steg, fnulade de tillsammans över en lätt historia ifall någon skulle misstänka något.
Väl framme separerades de inne i salen som att inget hade hänt. De sade adjö lätt och inget mer.


------------------------------------------------------------


Men tiden gick. Folket dansade vidare, musiken var bra och stämningen likaså. Några av folkets gäster hade redan sett för djupt i glaset och det överskreds säkerligen en eller två regler. Eos dansade en sväng med Moreseux, sedan en stund med rektorn och sedan med en annan professor. Stålhandske syntes knappt till fler gånger.
Efter ett tag kände Eos att det var dags för ett toalettbesök och hon lämnade den stora salen för att bege sig uppåt mot toaletten.

Hon korsade någon korridor och kände av temperaturskillnaden mellan den Stora Salen och de lätt upplysta korridorerna. Det var ganska mörkt ändå och väldans tomt. Det brukade springa elever runt i korridorerna, även vid tider som dessa. Men nu var här tyst och tomt som i en gravkammare. Utan tavlorna och den fina mattan på golvet kunde man säkert missta det för att vara en.
Hon svängde av till toaletterna och steg in i ett nästan totalt mörker, damrummet lystes upp med en knappt synbar glödlampa i taket.
När hon var klar trippade hon ut i den tomma korridoren igen och stod där och såg sig om för ett ögonblick. Hon gillade tystnaden och kände för att ta sig en omväg, bara för sakens skull. Så hon passerade toaletterna och gick motsatt håll från därifrån hon kom.

Tystnaden var rätt skön. Hon gick ner för en trappa och vek in i en korridor som hon kände igen som den lärarna hade sitt lärarrum i. Rummet låg längst bort i korridoren, en korridor som i sig var väldigt lång. Man kunde knappt se slutet på den. Hon följde mattan och tankspridd hade hon ögonen fästa i golvet. Hon varken hörde eller såg något längre, Eos var långt borta.
Hon såg toppen på ett par blankpolerade herrskor innan hon dunsade in i något hårt. Av instinkt förstod hon att det var en person och inte ett objekt så hon ursäktade sig snabbt och såg upp.

Det tog inte många mikrosekunder för hennes hjärna att bearbeta vem det var hon dunsat in i.

- "Ute på äventyr igen, fröken?" frågade Stålhandske framför henne och hon backade någon meter. Han såg ner på henne och log ett oskyldigt leende. De var helt ensamma i korridoren.
- "Det kan man väl kanske säga, sir. Jag var bara på damrummet." förklarade Eos och försökte dölja sin nervositet.
- "Du med? Konstigt att vi missat varandra." Han ljög och de visste båda om det. Han hade uppenbart sett till att han skulle genskjuta henne på väg mot festen.
- "Sir, om ni ursäktar, men jag måste tillbaka till festen." sade Eos och skulle runda honom men han flyttade sig framför henne och blockerade hennes väg.
- "Nej, men, fröken, vore det inte trevligt om vi fortsatte där vi slutade sist? Utan tusen öron som kan lyssna och tusen ögon som kan se?"
Hon flyttade sig igen och han följde efter.
- "Sir, snälla.."

För första gången blev Eos lite rädd för honom. Han var stor, mycket större än henne och hon visste att han lätt hade kunnat övermanna henne om han så hade velat.
Med käppen i ena handen styrde han henne långsamt baklänges likt en herde och hon backade tills hon stötte emot väggen bakom sig. Den kalla väggen kylde ner hennes rygg genom tyget på hennes klänning. Han stannade centimeter ifrån henne och hon kunde känna hans kroppsvärme och parfym igen. Han höjde handen och strök hennes lena kind, sedan in i nacken på henne. Denna gången utan en handske mellan dem. Hans hand var varm och mycket mjuk. Knäna höll på att vika sig under henne så underbart det var, och det kunde hon inte kämpa mot.

- "Tro inte att jag inte uppfattar hur du känner, fröken. Jag brukar ha den påverkan på unga flickor som dig. Det som hände vid sjön innan var knappast en tillfällighet och det vet du. Slappna nu av, gör det inte svårare än det behöver vara.."

Eos fuktade läpparna och undvek hans blick. Men med fingrarna i ett grepp kring hennes haka lyfte han hennes huvud och såg på henne. Hans ögon flimrade ifrån ljuset från facklan på väggen ovanför, såg in i henne. Hennes andning blev aningen djupare och hon kände att han stod tillräckligt nära för att hennes bröst skulle skrapa mot hans vackert dekorerade väst. Käppen hade han placerat i bältet, och mycket försiktigt nu lät han sin ena hand följa hennes bara hals, ner över nyckelbenet och mot hennes urringning. Hjärtat bultade snabbare i hennes bröst, att han inte kände det var otroligt. När han började gräva in händerna i hennes BH drog hon förvånat efter andan, både i passion och överraskning. Hans varma händer drog ner tyget och blottade hennes bröst.
De var så varma och mjuka och passade perfekt in i hans stora händer. Han kände det rycka till i skrevet och kände pulsen höjas.

Eos suckade tungt när han strök hennes bröstvårtor lätt. Han tryckte sin kropp lätt mot henne och hon kände något som gömde sig bakom tyget där nere. Skrapade mot hennes kjolstyg. Han böjde sig ner och lät en av bröstvårtorna glida in mellan sina läppar, och medan han sög lätt försvann hans andra hand in under hennes klänning. Hon lade tafatt sin hand på hans breda axel. Det pulserade i skrevet på henne ju närmare han kom troskanten. Fingrar hittade kanten och drog ner den en aning och fingrar gled över de svarta håret och ner i en ravin av längtan. Hon pustade ut, än en gång av passionerad överraskning, när han började försiktigt cirkla med fingertopparna där nere. Han kysste henne på bröstet, över hennes hals och på läpparna. Och han log åt henne när en rodnad än en gång spred sig över hennes bleka kinder. Då var han på rätt väg iallafall.

Korridoren låg fortfarande tyst, tom och mörk. De kunde mycket väl smitit in i ett tomt klassrum, men Stålhandske gillade att tänja på gränserna. Det var en kick att känna av att någon, lärare eller kanske en elev, kunde komma gående och upptäcka dem i hettans stund. När dessa tankarna slog honom kröp det i kroppen på honom och han log. Några enstaka timmars studering av denna dam; eller kvinna, kalla det vad ni vill, hade räckt för att veta att när han väl fått av trosorna på henne så gjorde hon säkert vadsomhelst. Han hade den påverkan på folk och var mycket medveten om det.
Han såg på henne medan han tillfredsställde henne, och visste, att så fort han fått över henne över kanten så var hon hans. Och oavsett hur rutten han var så tyckte inte om att lämna flickor otillfredsställda.

Han kikade över axeln, in i mörkret och tystnaden runt dem.

- "Om du är rädd för att bli upptäckt här med mig så är det bäst att du skyndar dig.. Vi är inte färdiga här än." andades han i hennes öra och ökade sin takt bara en aning.

Hon utstötte ett litet gny och han kände hur hon började röra på höfterna i hans takt.
Bra.
Då var vi på rätt väg då.

De fick ögonkontakt och Stålhandske såg ner i det blåa mörker som uppenbart kved efter mer. Och som var nära.
Små händer började dra i hans klädnad. Hennes andedräkt var varm mot hans hals.
Han smekte snabbare och fastare.
Eos försökte hålla sig från att säga något.
Hon höll andan.
Kände hur trycket byggdes upp i henne. Greppade efter något att hålla sig i.
Och det slog ner i magen på henne, pulserade vid varje muskelryckning, hårt och länge. Stålhandske fingrar höll emot, smekte tills hon tillslut ryckte i hela kroppen.

Håret som innan varit så fint hängde i hennes ansikte och studsade mot hennes läppar i takt med varje andetag. Han strök bort håret ur hennes ansikte och drog sedan hårt av hennes trosor och stoppade dem i sin ficka.
Med ett kraftfullt tag om hennes lår tryckte han upp henne mot väggen, precis som han gjort ute i vintern, lät henne vira benen kring honom och började med en hand lösgöra sitt bälte.

Eos var utmattad men ville just nu ha allting som fanns framför henne. Han var så underbar. Kanske var det det hon druckit under kvällen, kanske var det upphetsningens berusning. Hon tryckte läpparna mot hans och hörde med längtan det metalliska ljudet från spännet i hans bälte och sedan prasslet av kläder som kasades ner.

Stålhandske lösgjorde det som legat och gjort hans byxor en storlek mindre, smekte sig en gång innan han långsamt sänkte Eos över sig. Den nådde hennes värme och han fick bokstavligen pressa sig in i henne för han var så stor och hon var så liten. Det gjorde ont och hon kved i hans öra så att han nästan höll på att komma där de nu stod. Hon virade benen om honom hårdare och han började stöta rytmiskt.

Det var precis som han föreställt sig, nästan bättre. Så lätt att hålla uppe, så fantastiskt snäv om honom. Det var makalöst att nästan mosa henne mot väggen med sin kroppsbyggnad så att hon tappade andan. Han sänkte henne gång på gång över sig, det var som att hennes kropp sög honom hårt och vått.

Hennes lilla kropp pressades hårt mot väggen och stenarna rispade mot ryggen. Hans mantel låg om dem som en svart slöja och de blev som en gemensam skugga. Stålhandskes händer greppade hennes lår hårt, och hon skulle vara röd där i timmar efteråt, rädd för att tappa henne och förstöra stunden. Han trängde hårt in och ur henne, flåsade henne hårt mot halsen. Svett började samlas under hans klädnad och han halkade lite mer händerna. Men Eos hjälpte till med benen, lät sig knullas av mannen framför sig. Hennes händer letade efter saker att hålla i och hon fick tag i hans mjuka långa hår.

Hon ville ha mer av detta, hon ville aldrig att det skulle sluta. Hans kropp var så varm och massiv mot henne och han bar upp henne med lätthet, styrde henne och penetrerade henne. Eos kände att detta kanske kunde vara första och sista gången de gjorde detta så hon tog vara på den så länge hon kunde.
Hennes inre ryckte till av upphetsning.

Stålhandske kunde snart inte hålla sig. Hon hade fått sitt, det var hans tur nu. Han kände att han utnyttjat henne tillräckligt, fått vad han ville ha av henne. Och dessutom kunde någon misstänka att de båda saknats från festen igen. Vilket på samma gång både triggade och skrämde honom.

Han tryckte in sig djupt i henne, kände hur hon tog emot allting. Hon var så skön. Han började slappna av och kände sitt eget tryck nu byggas upp. Det gick från magen på honom som en varm pulsering, upp i bröstet och ut i hans trötta armar. Stålhandske tryckte henne mot sig, lät henne rida honom. Kysste henne på kinden och på munnen, lät henne slicka bort den salta svetten från hans läppar. Ett ställe ännu inte utforskat. Bara tanken på vad hennes mun kunde erbjuda fick honom att komma. Han försökte så gott han kunde att dämpa hans mörka jämmer då det detonerades som en bomb i honom. Han kastade bak huvudet, bet ihop den perfekta tandraden och tillät sig att spruta tätt och hårt i henne. Pressade och sprutade tills han kände sina varma kroppsvätskor rinna över sina egna fingrar.

Eos däremot klamrade fast sig för blotta livet, rädd att hon skulle börja glida då hans krafter började avta.
Efter något som kändes som en evighet började Eos långsamt kasa ner från hans grepp tills hennes fötter nådde golvet, en meter nedanför. Stålhandske var tom och lycklig, trött och kände sig tjugo år äldre. Men nöjd över vad han åstadkommit. Hans bleka kinder hade nu fått en lätt rosa färg. Han höll kvar henne mot väggen där hon stod, med händerna på hennes midja. Han pustade ut mot henne, rättade till byxorna och knäppte dem. De var nog båda höga på endorfiner, höga på den snabba, hemliga och förbjudna träffen.

- "Sir, tror ni att någon saknar oss nere i salen?" andades Eos tungt och stödde sig mot väggen. Leendet som låg på hennes mörka läppar var underbart och färgen satt kvar på hennes kinder fortfarande.
- "Jag tror inte det fröken, jag hade en bra ursäkt för att försvinna." pustade han ut. "Det är sällan någon ifrågasätter mig."

De stod där tillsammans i den tomma korridoren och pustade ut efter mötet.

- "Är du redo att återvända, fröken?" sade Stålhandske tillslut och rättade till sina kläder en sista gång. Eos närmade sig och skulle precis passera honom när han greppade hennes arm bestämt. Hon misstänkte vad han tänkte läxa upp henne om.
- "Sir, jag kan garantera er, jag ska inte förmedla detta vidare till någon. De stannar mellan oss."
Men Stålhandske såg bara på henne, lyssnade tills hon sagt sin mening.
- "Nej, fröken. Bra tänkt, förvisso, men det var inte det jag tänkte säga."

Han stannade henne på plats och gick ner på huk framför henne så att de nästintill kom i ögonhöjd, så pass mycket större än henne var han. Det var ovant för henne att se honom från samma höjd. Han lyfte handen och Eos förväntade sig en lätt beröring igen, men istället greppade han håret i nacken på henne hårt. Ett sadistiskt leende prydde hans läppar, men förvred inte hans ansikte som det kunde göra på vissa.

- "Jag uppskattade vårt lilla möte idag, fröken. Det var verkligen trevligt att.. få lära känna dig." Det gjorde ont i hårbotten och hon försökte göra sig fri. "Kämpa inte emot!" fräste han. "Jag är inte klar med dig. Idag, kanske, men inte i framtiden. Vi kommer att ses fler gånger, du och jag, och jag förväntar mig att du är lika villig då.. som du var ikväll. Hm, fast jag är rätt säker på att du kommer att vara det, du var mer medgörlig än vad jag förväntat mig." Han kysste henne lätt på kinden. "Det är bra att du förstod att du inte ska nämna vårt möte till någon och jag ska ge dig ett varningens ord med, fröken... Nåde dig om du nämner detta för Moreseux.. för jag har tillräckligt med kontakter runt om skolan som kan se till att tysta både dig och han. Förstår hon mig?" Eos nickade lätt.
- "Ja.. sir. Kan ni släppa mig nu?"
- "Glöm inte vad jag sagt till dig, fröken." Så släppte han hennes hår och ställde sig upp. Faderligt slätade han ut hennes hår åt henne, drog bort det från hennes axlar och rättade till axelbandet på hennes klänning som trillat ner. "Glöm inte vårt möte, fröken. Jag kan garantera dig att det kommer att upprepas." Så gav han henne det vanliga charmiga leendet som nästan strök hotet han givit henne för något ögonblick sen.

Så gick de tillsammans ner mot festen igen.

Skicka ett privat meddelande till FrökenBlåljus

Votes: 155

Vad tyckte du om min sexnovell?

Klicka på en stjärna för att sätta betyg

Vill du sätta fler typer av betyg för denna sexnovell?
Hur var språk, stavning och styckesindelning?Votes: 27
Hur gillade du ämnesvalet?Votes: 28
Skulle du velat vara med om det på riktigt?Votes: 27
Hur uppkåtande var novellen?Votes: 14
Visa nästa sexnovell:

Av alla sexnoveller | I samma kategori | Startsidan

Denna sexnovell har (2) kommentarer:

Skriv en kommentar | Regler


Läs våra uppdaterade Regler för kommentarer.
  1. bonasera 2018-03-09 16:20

    Hej !
    Du skriver bra och spännande.
    När kommer nästa del?

    1. Vem?Jag? 2018-03-11 07:50

      Väldigt annorlunda, men mycket bra när jag väl kom in i handlingen och fortsatte läsa. Grymt bra och uppkåtande


      Upp


      Slumpade sexnoveller

      Prinsessan och rövaren del 2

      Del 2 i sagan om ”Prinsessan och rövaren”. I den här delen fortsätter den unga prinsessans prövningar och det blir verkligen inte lättare för henne. DU…
      2015-01-18 Läs hela

      Thaikillen får gubbkuk

      Det handlar om Filip en adopterad kille i yngre tonåren från Thailand. Han och bäste vännen är ute på farliga äventyr som får långtgående konsekvenser…
      2015-04-20 Läs hela

      Malin, del 3

      Om hur jag mötte "Malin" igen... tillsammans med hennes kompis..... Det har gått några månader sedan vi sist sågs och den här händelsen är, precis som…
      2014-07-22 Läs hela

      Camping tillbaka

      Detta är sjätte delen i Camping-serien. Elisabeth och Anders har tillbringat natten på sjukhuset, och har där kommit en smula närmare varandra. Inte heller…
      2013-08-19 Läs hela

      Slumpade Sexklubben

      En pappas mardröm - del 4

      Fia ville försvara sin lillesyster och hon började sparka på mig. Det skulle hon inte gjort, jag hasade mig upp till hennes ansikte, efter att ha givit…
      2012-03-11 Läs hela

      Stackars mina lillesyrror

      Vet inte om jag var helt konstig, men jag brukade smygtitta på mina småsyskon när de duschade och sådant, det var så spännande att se deras nakna kroppar.…
      2012-03-04 Läs hela


      Nytt på Sexhistorier.se

      Bloggen