Votes: 328

En sexnovell av Yaz

Jag blir påsatt i tvättstugan Del 1

Skapad 2015-08-03 | Killsex | Längd: Extra lång (57K)

Läst: 6565 ggr | Betyg: 3.1 (328 röster) | Kommentarer: 2

Visa alla sexnoveller (34) från Yaz


Tonåringar Bögsex Analt Onani Ovillig

Från författaren:

Det här är en fristående fortsättning på mina tidigare noveller om Robin. Vill du ha en bakgrundshistoria så är det bara att kika på mina alster före detta, men som sagt – inget måste.
Texten blev lite längre än vad jag räknat med, så därför har jag delat upp den i två delar. Det är inte pang på rödbetan, då jag tycker om att jobba med karaktärer, för tro det eller ej – att bara skriva om sex kan faktiskt bli långtråkigt.
Kommentera gärna. Jag vet att jag inte är felfri, därför behöver jag er hjälp.

//Yaz









***









Jag känner Halinas vaksamma blick på mig när hon stänger av bilmotorn. Min kontaktman är en rundlagd 41-årig kvinna med blont hår och med en kraftig polsk brytning som gör att jag ibland knappt förstår vad hon säger.
Jag skjuter fram huvudet och tittar genom framrutan, upp mot den vita tegelvillan. Så det är här jag ska bo den närmsta tiden. Det ser inte ut som en institution, möjligtvis om det inte vore för gallren för fönstren på övervåningen.
”Det här är ett jättetrevligt hem, Robin”, säger Halina. ”Personalen är fantastisk.”
”Hur många … ungdomar bor här?” frågar jag.
”Det finns sex platser.”
Jag öppnar dörren och stiger ur bilen. Den kalla blåsten sliter mig i håret och himlen över oss är oroväckande mörkgrå. Jag öppnar bakdörren och plockar ut min stora trunk som jag hänger över axeln.
Tillsammans går vi uppför den lätt krökta grusgången mot huvudentrén. En midsommarstång står på framsidans gräsmatta. Ringarna av björklöv och syren vajar i vinden. Det skulle vara roligt att få tutta eld på den, tänker jag.
Halina knackar hårt på den tunga dörren med en skylt som hälsar än välkommen till Solrosen. Vi får vänta i över en minut innan dörren öppnas av en tunnhårig, blond man i svart köksförkläde.
Han ler lite stressat och släpper in oss.
”Hej. Robin? Jag heter Lars-Erik. Välkommen.”
”Tack”, svarar jag lågt och ser mig omkring i hallen medan mannen hälsar på Halina.
Det står gummistövlar i en rad och det ligger reflexvästar och hänger regnrockar på krokarna. Med en rysning känns det som om jag kommit tillbaka till första klass. Kommer personalen på det här stället tvinga oss hålla hand när vi går ut?
Jag tar av mig mina slitna gymnastikskor och ställer dem prydligt bredvid ett par Converse någon storlek mindre än mina.
Jag rycker till när Lars-Erik plötsligt ropar över axeln: ”Samir!”
När en yngre, mörk man uppenbarar sig i trappan, försvinner Lars-Erik in i köket.
Denne Samir ler brett och kommer snabbt nedför trappan.
”Hej och välkommen!”
Jag gillar vad jag ser. Samir är inte av den längsta sorten, men han är muskulös med breda axlar och smala höfter. Och ögonen, de glänser som på ett nyfiket barn, leendet är varmt och äkta.
”Samir.”
Jag tar hans hand och upptäcker det första felet. Handen är torr. Han borde bli flitigare med handkrämen.
”Robin”, mumlar jag.
Halina lägger en hand på min axel. ”Nu klarar du dig själv. Du har mitt nummer om det är något. Om inget annat så hämtar jag dig klockan åtta på måndag.”
Jag nickar åt henne.
”Kom, jag ska visa ditt rum”, säger Samir när vi blivit lämnade ensamma.
Jag spanar in hans tajta rumpa i de svarta jeansen när vi går upp på övervåningen. En mjuk matta löper genom den korta korridoren vi kommer upp i.
Samir pekar på en dörr. ”Toalett. Det finns två duschar på undervåningen och en i källaren fast den använder vi inte.”
Det finns fyra likadana dörrar på övervåningen, alla med smala plastfickor utanför där man kan sticka in en papperslapp med namn. Vi passerar en av dörrarna och jag läser: Andris.
”Här.” Samir öppnar leende dörren bredvid.
Någon har redan satt upp en lapp med mitt namn utanför.
Rummet består av en obäddad 90-säng, ett smalt skrivbord och stol, en byrå med en spegel över och en klädhängare med sex galgar. Jag går fram till skrivbordet och tittar ut genom fönstret. Ett eget rum med ett fönster, inte dåligt.
”Vi brukar låta er bädda era egna sängar, men säg till om du behöver någon hjälp.”
Jag låter trunken glida ner från axeln och tittar på de ihoprullade sängkläderna. Klart jag vet hur man bäddar i en säng!
”Är det något du funderar över?” frågar Samir.
”Mm, hur många bor här?” Jag vänder mig långsamt mot honom.
”Ni är sex ungdomar, men över helgen är det du och två andra. De andra är hemma på permission.”
”Det bor både killar och tjejer här va?”
”Ja, just nu är ni fyra killar och två tjejer.”
Jag öppnar trunken och börjar packa upp.
”Har du flickvän?” frågar Samir inställsamt.
”Nej.”
”Pojkvän?”
Frågan gör mig faktiskt förvånad för jag är så van vid att alla människor bara förutsätter att man är hetero.
”Nej, inte det heller”, svarar jag deprimerat.
”Jag ska lämna dig ensam. Vi käkar lunch klockan ett. Vi har några regler, inte många, men det kan vi gå igenom senare.”
”Jag hatar regler”, muttrar jag.
Samir skrattar. ”Men det hör livet till, Robin.”
Han lämnar rummet på tysta fötter.
Jag stuvar ner mina kläder i byrålådorna och blir förvånad när ett rött nagellack rullar ur en kalsong och snurrar runt på trägolvet. Vart kom det ifrån?
Jag sträcker mig ner efter det, skruvar av korken och upptäcker att det är gammalt och klumpigt. Jag för den lilla flaskan mot näsan och börjar sniffa. Lukten triggar i gång minnen som jag för länge sedan förträngt.
En rörelse i ögonvrån får mig att sänka nagellacket och sno runt. Precis innanför tröskeln står en kort, mörkhårig kille i 12-13 års ålder. Han ser buttert på mig med sina tjocka svarta ögonbryn nerdragna i pannan.
”Hej”, hälsar jag trevande.
Han svarar inte, i stället rör han sig förvånansvärt snabbt när han lutar sig fram och snappar åt sig cigarettpaketet jag lagt på sängen. Killen försvinner som en blixt och det tar mig kanske två sekunder innan jag rusar efter.
Jag hör hans steg rassla nedför trappan och stukar nästan mina egna fötter när jag skyndar efter.
”Ge hit ciggen!” vrålar jag.
Jag kommer ikapp honom framför en altandörr och jag registrerar för första gången att Solrosen har en utomhuspool.
Anledningen till att jag hunnit upp honom är för att den lilla killen stoppats av Samir.
Samir håller mina röda Prince i sin resta hand.
”Tack”, säger jag och håller ut handen.
Samir ler sorgset. ”Inga droger här, tyvärr Robin.”
Jag blänger på den lilla killen. Var det därför han snodde mina cigg? Är det lilla kräket en vidrig tjallare?
”Men, jag har betalat för dem där.”
”Sorry.” Samir stoppar paketet i byxfickan.
Den lilla killen försöker smita men Samir lägger en tung hand på hans axel.
”Feras, har du hälsat på Robin?”
”Hej”, muttrar Feras.
Jag säger ingenting. Kräket ska fan få igen!
Som tur är försöker inte Samir pusha mer pedagogik.
”Kom, det är dags att käka.”
Feras och jag följer tysta efter Samir in i köket. Det är ett stort, vitt kök med kromade vitvaror. Det är dukat för sex stycken kring det ovala bordet och där sitter redan en alldaglig tjej med sitt bruna, långa hår uppsatt i hästsvans. Feras sätter sig ner bredvid henne medan jag sätter mig så långt ifrån dem som möjligt.
Det har tillkommit ett nytt ansikte bland personalen. Osama får jag veta, han ska visst jobba kvällen tillsammans med någon Adam. Osama och Samir verkar vara bra vänner medan Lars-Erik är mer tystlåten.
Jag frågar om det bara jobbar män här.
”Nej”, svarar Osama.
”Anne-Louis och Åse kommer i morgon”, säger Feras och jag misstänker att han försöker ställa sig in. Kanske han känner på sig att jag vill slå in skallen på honom för att han tog mina cigaretter?
”Vad heter du då?” frågar jag tjejen i hästsvans. Jag är på ett uselt humör.
”Elena”, svarar hon och sliter i sin långärmade tröja.
”Varför är inte du hemma på permission?” undrar jag och låtsas intresserad. ”Fick du inte komma hem för mamma och pappa?” Så fort orden lämnat min mun ångrar jag dem, menade inte att låta så okänslig.
”Min mamma och pappa är döda”, säger hon och ger mig en blick full av avsmak.
”Alla har vi vår historia”, säger Samir i ett försök att släta över alltsammans.
”Varför är du här?” frågar Elena mig.
”Nu äter vi och pratar om något annat”, säger Samir. ”Robin, du har ju knappt rört maten.”
”Därför att man inte kan käka sill”, utropar Feras. ”Seriöst! Får vi inget annat?!”
”Ät”, säger Lars-Erik. Tydligen är personalen van vid att Feras klagar på maten.
Samir lutar sig fram mot mig. ”Tycker du inte om sill?”
Jag skakar på huvudet.
Elena har ätit upp, reser sig från bordet, sköljer av tallriken och ställer in den i diskmaskinen, innan hon lämnar köket.
Jag äter upp den lilla färskpotatisen, stoppad i mimosasallad, sedan reser jag mig från bordet jag med. Tydligen har de ingen regel om att man måste sitta kvar tills alla ätit upp som jag kommer ihåg från första klass.
”Fan, ska inte han behöva käka upp?” hör jag Feras utbrista.
Jag kommer upp på rummet. Polisen har inte släppt ifrån sig min mobiltelefon än, så jag har inget att göra, förutom att bädda sängen.


Jag sitter på stolen med armbågarna mot skrivbordsskivan och hakan vilande i händerna när det knackar på dörren. Jag sliter blicken från det trädbevuxna landskapet utanför fönstret och vrider mig om på stolen.
Det knackar igen.
”Robin?” Det är Samir.
Jag är van vid att kunna låsa dörren om mig och uppskattar därför att han inte bara kliver på.
Det knackar en tredje gång och jag säger: Kom in.
Samir bär in en bricka med stekt falukorv, kokta morötter, potatis och ett glas med gul läsk.
”Du måste äta mer än en potatis”, säger han när han ställt ner brickan framför mig och slår sig ner på sängkanten.
Jag är faktiskt ganska hungrig och Samirs leende uppmanar mig att behaga. Jag börjar äta med god aptit.
När Samirs bronsbruna hand lägger ner mitt cigarettpaket bredvid brickan stannar jag med gaffeln framför munnen.
Samir ler snett. ”Göm det där på ett bra ställe. Men … om du röker inomhus …”
”Jag är inte dum”, avbryter jag och stoppar gaffeln i munnen.
”Bra.” Samir reser sig upp. ”Om du känner för det, så kan du komma ner till undervåningen när du käkat färdigt. Jag kan visa dig runt. Annars käkar vi middag klockan fem. Frukosten serveras mellan klockan sex och tio.”
”Hum.” Jag mosar potatisen med morötterna.
”Har du någon hobby?”
Sex, tänker jag men svarar med ett huvud skak.
”Alltså, jag brukar hänga med kompisar. Nu har jag ingen mobil så allt är ganska tråkigt.” Jag tänker till. ”Kan man bada i poolen?”
”Nja, den är inte uppvärmd så det är ganska kallt.”
”Då blir pitten så liten”, säger jag med ett flin.
Samir ler inte utan lämnar bara rummet.


Efter fyra stoppar jag ett par rena kalsonger i byxfickan, ställer duschtvålen på brickan och bär ner den i köket. Inne i det stora fritidsrummet, som gränsar till teverummet, vilket man båda måste passera för att nå köket, ser jag Osama och Feras spela biljard.
Jag hinner knappt ställa in disken i diskmaskinen innan Osama är över mig som en hök.
”Ska du vara med och spela biljard? Kan du spela?” Hans brytning är grov men ändå lättare att förstå än Halinas.
”Nej, men vart finns duscharna?”
”Kom, jag ska visa dig.”
Jag följer med Osama som pekar på en dörr som ligger bredvid en likadan dörr som min egen, men den här ligger på undervåningen och i plastfickan finns namnet: Alex. Jag har redan tagit reda på att jag delar övervåningen med: Feras, Andris och Pontus.
”Har Samir sagt att ni kan fika mellan åtta och tio? Kaffe, te och choklad får ni i kaffemaskinen.”
Jo, jag har sett maskinen i hallen.
”Samir sa att han skulle visa mig runt.”
”Han har gått hem.”
”Tack”, säger jag bara och kliver in på badrummet som visar sig bestå av tre bås och en pissoar som inte verkar använd. På en hylla över en stor tvättsäck ligger det rena handdukar.
Efter duschen går jag raka vägen och sätter mig vid det dukade bordet. Samir och Lars-Erik har bytts ut mot en kille som heter Adam.
Jag kan inte äta den kokta laxen med romsås och är därför den första att lämna bordet.
Jag kommer upp på rummet och tittar på mitt armbandsur. Halv sex. Jag tar av mig in på kalsongerna och somnar med huvudet under täcket. Totalt utmattad efter den senaste tidens äventyr.


Jag vaknar med ett ryck och känner ångesten riva i bröstet, men den lägger sig fort och jag tittar på klockan. Fem över tolv på natten.
Jag är vrålhungrig.
Jag tar på mig mina pyjamasbyxor och t-shirt och stoppar ciggpaketet innanför resåren ifall jag får chansen att smygröka.
Ute i korridoren går jag fram till balkongdörren, men den visar sig vara ordentligt låst. Även här sträcker det sig järngaller lodrätt ner utanför fönstren. Jag vänder mig om och går ner på undervåningen där Feras och en man – kanske 40 års ålder – klädd i shorts och långärmad tröja sitter och tittar på film.
Så fort de får syn på mig reser sig mannen upp. Han är skäggig och har sitt långa hår uppsatt i en knut i nacken. Han presenterar sig som Peter.
Det prasslar när Feras sticker handen i chipspåsen till synes uppslukad av filmen.
”Jag är hungrig”, erkänner jag. ”Är det för sent att få en macka eller något?”
”Fika serveras mellan åtta och tio”, upplyser Feras och stoppar munnen full med chips.
Peter tar upp en nyckelknippa ur fickan. ”Kom med ut i köket”, ler han vänligt.
Innan jag följer efter säger jag snabbt vänd mot Feras i soffan. ”Hon har kidnappat sig själv.”
Han blänger på mig och jag känner mig nöjd över att ha förstört filmens slut för det lilla kräket.
I köket gör Peter en dubbelmacka med ost åt mig.
”Får jag äta på rummet?” frågar jag.
”Visst.” Han lägger mackan på en assiett och lägger även på några jordgubbar.
”Är de svenska?” frågar jag.
”Vad?”
”Jordgubbarna.”
”Jo. Vad vill du ha att dricka?”
”Spelar ingen roll.”
Jag får ett glas mjölk.
När jag åter kommer upp på övervåningen möter jag Feras som kommit ut från sitt rum.
”Har du försökt ta livet av dig?” frågar han rakt på.
”Vad? Nej!”
”Då har du anorexi.”
Jag lyfter mjölkglaset jag håller i högerhanden till munnen. När jag klunkat i mig halva svarar jag: ”Nej.”
Feras ser lika surmulen ut som vanligt. ”Så varför har du span på dig?”
”Span?”
”Ja, de glor ju som fan på dig. Jag tror till och med Samir räknar dina tuggor.”
Jag ler snett. ”Eller så var han rädd att jag skulle sticka gaffeln i halsen och slita upp pulsådern.”
Det rycker till i Feras läppar som om munnen vill spricka upp i ett leende. Så han har morbid humor. Vad är det här för ett litet psyko egentligen?
Feras pekar mot balkongen. ”Vet du varför det är galler för fönstren?”
”För att vi inte ska hoppa ut?” gissar jag.
”Exakt.”
Jag lägger huvudet på sned. ”Är det därför du är här?”
Feras gör en grimas. ”Nej.” Han skyndar sig nedför trappan.


Nästa dag vaknar jag lagom till lunch. En äldre kvinna står i köket. Åse. Hon får sällskap av en yngre kvinna, Anne-Louis, och en långsmal, gråhårig man som jag får lära mig heter Esbjörn. Mitt huvud är ett virrvarr av nya ansikten och namn.
Esbjörn är en auktoritet visar det sig snabbt. En stilig, äldre man som både personal och ungdomar verkar lyssna på. Jag släpper ut en längtande suck, men kräks nästan upp köttet när Anne-Louis frågar hur han och familjen haft det på midsommarafton. Jag bestämmer mig för att koncentrera mig på Samir. Samir är dessutom mycket snyggare än gubben.
Denna eftermiddag bjuder på ett strålande vackert väder så jag går ut på den stora uteplatsen med poolen, tar av mig byxor och t-shirt och lägger mig i en solstol. Elena som suttit och läst en bok under ett av parasollen reser sig och går in i huset när jag kommer ut.
Jag ligger och undrar över när Samir kommer att jobba igen och om han har en stor kuk, då jag plötsligt känner att någon tittar på mig. Jag vet inte varför, men jag får för mig att det är det lilla kräket.
”Vad vill du?” frågar jag utan att öppna ögonen.
Jag hör hur Feras drar upp snuvan. ”Samir gav tillbaka ciggen va?”
”Hur så? Tänker du skvallra?”
Feras pausar någon sekund.
”Jag kan väl få en?”
Jag skjuter upp solglasögonen i pannan och kisar upp mot honom.
”Och vad får jag för det?”
Feras trampar otåligt.
”Äh, var lite sjyst!”
”Visst, om du ger mig en avsugning så kan du få en cigg. Gör du det riktigt bra så kan du till och med få två.”
Feras gapar.
”Är du bög eller?”
Jag drar ner solglasögonen igen och vrider ansiktet mot solen.
”Tok bög.”
Feras går in i huset och jag kan se på hans kroppsspråk att han är irriterad. Jag ler nöjt.
Det lilla kräket kommer tillbaka efter två minuter.
”Du skämta om det där med avsugningen va?”
”Nej.”
Han ställer sig så att han skymmer min underbara sol.
”Alltså, jag kommer aldrig suga din äckliga kuk. Ge mig en cigg för fan.”
Jag reser mig upp på underarmarna.
”Nej! Hör du dåligt?”
”Du är ganska kaxig för att vara ny här.”
”Du är ganska kaxig för att vara så jävla liten.”
Feras pressar samman läpparna och svassar iväg till poolkanten. Jag iakttar honom en stund innan jag åter lägger mig tillrätta i solstolen och blundar.
Den iskalla vattenmassan som träffar mig får mig att tappa andan. Jag skriker som en flicka och hör Feras kacklande skratt. Med håret drypande vått far jag upp på benen och får tag i hinken Feras använt och slungar den ursinnigt efter honom. Den missar och kräket söker skydd inne i huset. Jag följer inte efter. Det är ingen idé för kräket har säkert lindat personalen om lillfingret.


Likt Elena håller jag låg profil resten av helgen, förutom en liten incident på natten till söndag. Jag smyger ner för att röka, men upptäcker att både altandörren och halldörren är låsta så jag slänger upp ett fönster i teverummet. Medan jag tänder en cigg funderar jag, aningen irriterat, över brandsäkerheten på det här stället. Om allt är låst, hur fan ska stackars vi, framför allt vi på övervåningen, ta oss ut levande?!
”Ursäkta, nej, nej.”
Jag håller ut handen med ciggen genom fönstret och vänder mig mot den patetiska rösten. I dörrhålet står en kort, satt kvinna i rödblommig tunika och mörka tajts.
”Du får inte röka”, säger hon.
”Hej”, hälsar jag.
”Släck cigaretten. Nu!”
Det låter lite komiskt när hon försöker uppbåda någon form av pondus.
Jag drar ett girigt drag på cigaretten och blåser ut, ett bloss till …
”Släck den!”
Jag tvekar, tar ett sista bloss och knäpper sedan ut resten av ciggen genom fönstret.
”Jag var bara röksugen. För den delen, varför låser ni dörrarna? Det här är väl inget jävla fängelse?”
Jag tar ett steg mot henne.
”Stopp, jag kallar på patrullen!” Hon höjer en mobiltelefon till örat.
Jag tvärstannar. Är hon rädd för mig? För mig?!
”Nej, jag ska gå och lägga mig igen”, lugnar jag.
Kvinnan sänker telefonen, stiger åt sidan och jag smiter förbi henne.
”God natt, Robin”, säger hon med darrande röst.


Vid middagstid på söndagen hamnar jag i fokus igen då de resterande ungdomarna anländer från sin permission. En kille med en färsk blåtira om vänsterögat kommer först in i köket. Han har rödblont hår, hårda, ljusa ögon och är ganska finnig. Jag uppskattar att han är lika lång och gammal som jag.
Killen sätter sig ner mitt emot mig och hinner bara säga att han heter Andris innan Feras frågar vad han gjort på ögat.
”Skit i det du”, svarar Andris och jag blir nästan lite småkär.
Så sveper en tjej och kille in i köket. Att tjejen har långt, svart, vågigt hår är det enda jag hinner registrera innan min blick låser sig i beundran på killen i hennes sällskap. Han är klädd i en svart skjorta som smiter om den vältränade bröstkorgen och jeans som han säkert måste skala av sig på kvällen. I öronsnibbarna har han 10 millimeters titantunnlar och det vilda, svarta håret – som jag är säker på är färgat – vill man bara sticka fingrarna genom. De lätt röda läpparna är fylliga och uttrycksfulla. Jag känner ett nästan oemotståndligt begär att få bita i dem.
Tjejen är först fram för att hälsa men jag glömmer bort hennes namn en sekund efter att hon sagt det. Snyggingen är Pontus och till min stora förtjusning sätter han sig på stolen bredvid min.
Jag … kan … inte … sluta … stirra … på … honom!
Pontus uppkavlade ärmar avslöjar att han har en tatuering föreställande en haj med blodiga tänder på underarmen.
Tatueringar är jävligt sexiga.
”Gjorde det ont?”
Han vrider på huvudet. Ögon som bärnsten.
Han ser frågande ut.
”Tatueringen”, förtydligar jag.
”Lite”, svarar han kort och vänder sig mot den svarthåriga tjejen igen som jag med uteslutningsmetoden fattar heter Alex.
”Vem har gjort dina piercings?”
Pontus lyfter handen och känner på den tunna, lilla ringen i vänster ögonbryn. ”Jag har gjort dem själv.”
Jag ler vackert och får ett leende tillbaka. Jag ska också ta hål i öronen.
Feras gör sin fjantiga röst hörd. ”Robin är gay.”
Mitt emot mig fyller Andris på sitt vattenglas och kastar bara en trött blick på Feras. Bredvid mig upptäcker jag till min besvikelse att Pontus flyttar sig lite undan.
”Synd.”
Jag ser storögt på Elena efter hennes låga uttalande. Tycker hon om mig? Men hon har ju knappt tittat på mig!
Åse ställer ner en glasskål med potatissallad på bordet.
”Ja, då får han väl vara det”, säger hon. ”Feras, låt maten tysta mun.” Hon ger mig ett varmt leende.
”Är det Esbjörns potatissallad?” frågar Andris.
”Ja”, svarar Åse.
Andris slevar upp en stor hög på sin tallrik innan han slänger upp en slev på min. ”Den här är skitgod. Hoppas du gillar hetta.”
Maten är stark och god som Andris lovat men jag kan inte sluta irritera mig över att Pontus i stort sätt bara snackar med horan Alex under hela middagen.


Nästa morgon åker alla, förutom jag och Feras, i väg till sina sysselsättningar och jag kommer att tänka på att jag skulle ha börjat sommarjobba hos snälle Aram i dag. Jag blir ledsen när jag tänker på att han tvingats ersätta mig.
Klockan åtta kommer Halina och hämtar mig och kör mig in till stan.
Jag har blivit tillfrågad om jag vill ha en manlig eller kvinnlig psykolog och svarat att det inte spelar någon roll, därför har jag blivit tilldelad en medelålders, tjock man vid namn Ola Sjödin.
Ola vill säkert att jag ska börja bearbeta något trauma, men jag väljer att berätta om min första helg på Solrosen.
”Så ditt största problem just nu är att du inte får röka”, summerar psykologen när jag tystnat.
”Japp.” Jag måste ha suttit och klagat över det i tjugo minuter.
”Kommer du bra överens med de övriga ungdomarna på hemmet?”
Jag börjar klaga över det lilla kräket i stället.
”Pontus”, börjar Ola när jag åter tystnat. ”Du låter intresserad av honom.”
”Ja, han är skitsnygg”, erkänner jag.
”Sexuellt intresserad?”
Psykologen lägger benen i kors och knäpper händerna över sin stora mage.
Jag tittar ner på mina händer och känner hur det börjar rycka i kuken av den laddade frågan.
”Vet du om han är intresserad av dig, Robin?” fortsätter Ola när jag förblir tyst.
”Nej, det tror jag inte”, viskar jag.
Psykologen harklar sig lite. ”Berätta om dina sexuella erfarenheter.”
Jag tittar hastigt upp på honom och han ger mig ett tillitsfullt leende.
”Du vet att du kan berätta allt för mig.”
Mina ögon smalnar misstänksamt. ”Hur gärna vill du höra om alla män jag knullat?”
Ola blir lite förvånad över mitt plötsliga språkbyte.
”Hemskt gärna.” Han sväljer synligt.
Jag sätter mig bättre upp i stolen. Undrar om de gör dem så obekväma bara för att man inte ska råka somna under en session?
Jag skrevar och lägger handen över min bultande bula innanför shortsen. Ola suckar och tycks klämma åt med sina korslagda ben.
”Jag brukade suga av mina lärare”, säger jag.
”Hum, tyckte du om det?” frågar Ola försiktigt.
Jag ler. ”Jag älskar att suga kuk.” Mina fingrar knäpper upp knapparna i shortsen och jag griper ivrigt tag om mitt stånd.
”Dina skolkamrater då? Brukar du … hjälpa dem med?”
”Ja, alla som vill kan få känna mina läppar om kuken.”
”Det är väldigt generöst av dig”, andas Ola tungt. ”Men du själv då? Tycker du om att bli avsugen?”
”Så klart. Gör inte alla killar det?”
”Jo, det skulle jag tro.” Ola kastar en blick på klockan bakom mig.
Jag reser mig ur stolen. Shortsen rasar ner till fötterna så jag blottar mig för honom. Jag tar ett prövande steg framåt.
”Får jag sitta i ditt knä?”
Psykologen har blivit röd i ansiktet. Han nickar.
Jag slår ner min smala rumpa i hans knä och lägger en arm om hans kraftiga nacke.
”Vill du känna på den?” viskar jag.
”Om jag får det så?” viskar han tillbaka.
”Mm, ja”, myser jag.
Jag stönar till när han tar tag i min hårda kuk. Det dånar i huvudet och spänner ut i låren. Jag blundar och stönar högre när mannen börjar runka av mig.
”Är det skönt?” Hans kuk trycker mot min bak.
”Ja, slutar inte”, suckar jag.
Ju närmare jag kommer utlösningen, ju mer högljudd blir jag. Ola lägger sin lediga hand över min mun och dämpar mina små skrik. Jag vrider mig och klöser honom i nacken medan jag kramar hans lår med den andra handen. Ola andas tungt mot min axel. Min kropp är het och svetten rinner nedför ryggen. Jag sticker ut tungan och slickar på hans saltsmakande handflata.
”Öh”, stönar psykologen och runkar mig hårdare.
Jag spänner mig sekunderna innan utlösningen och skriker bakom handen. Sperma sprutar ut i mängder och lämnar mig darrande. Jag suckar mot Olas svettiga hals och känner hur mannens hjärta bultar hårt i bröstet.
Efter en snabb återhämtning reser jag mig ur psykologens knä och drar upp shortsen. Jag tittar på klockan och ser att vi gått en kvart över tiden.
”Samma tid nästa vecka?” frågar jag.
Ola harklar sig. ”Ja. Ähem, hur är det med ångesten?” Plötsligt har han kommit ihåg varför jag egentligen är här. ”Behöver du något mot den?”
Jag har fått samma fråga för tre dagar sedan och då hade jag tackat nej.
”Det är värst på nätterna.”
”Jag skriver ut något lugnande”, säger Ola. ”Du ska kunna hämta ut tabletterna på eftermiddagen.”
”Tack.”
”Nej, tack ska du ha, Robin.”


”Kändes det bra?” frågar Halina när jag med lätta steg kommer mot henne i väntrummet.
”Hum.”
Hon slår ihop boken hon läst och reser sig. ”Du ser glad ut.”
”Jag är glad.”
Hon ler. ”Vad kul.”
”Jag har fått ångestdämpande tabletter utskrivna. Psykologen sa att jag kunde hämta ut dem i eftermiddag.”
”Det ordnar vi”, lovar hon.
När vi kommer ut till bilen väntar hon utan att säga något medan jag röker en cigarett. Det är inte hennes jobb att uppfostra mig.
Det spelas bra musik på radion under hela vägen tillbaka till Solrosen. Inte ens en sur Feras kan ta ifrån mig det goda humöret, utan det blir bara bättre när jag får veta att Samir ska jobba kvällen.


På tisdagen får vi gå på bio. Vi hoppar in i Solrosens minibuss och jag surar lite över att Feras hinner först med att ta framsätet bredvid Samir som kör. Men det lilla kräket fyller 13 år i morgon så alla måste vara snälla mot honom. Jag hamnar i bak med Andris som har migrän och blivit tilldelad värktabletter av personalen, eftersom vi inte får ha hand om några mediciner själva, så han är inget roligt sällskap.
Lars-Erik möter upp oss på stan tillsammans med Elena, Alex och Pontus som kommit direkt från sina sysselsättningar. Vi har en knapp halvtimme på oss att äta upp våra kebabtallrikar innan det är dags att gå till bion.
Med Feras ord, om att jag skulle ha span på mig, i tanken lägger jag märket till hur Samir och Lars-Erik tittar på mig när jag skjuter tallriken åt sidan efter bara fem minuter. Jag har inte anorexi! Jag åt bara ordentligt av pannbiffen som serverades till lunch.
Åskan och regnet dagen innan har inte lyckats rensa bort den tryckande värmen.
Vi väntar på tjejerna som måste gå på toa innan vi kan bege oss mot biosalen. Lars-Erik går först och jag ser till att placera mig närmast Samir så att jag hamnar mellan honom och Alex på stolsraden. Alex är upptagen av Pontus på hennes högra sida.
”Om du vill kan vi byta plats”, säger Samir åt mig. ”Det är bättre benutrymme på ändan.”
”Nej, jag har gott om plats”, ler jag. På det här viset har jag honom för mig själv. På sätt och vis. ”Men tack för omtanken.”
Samir ger mig en svårtolkad blick. Förstår han att jag flirtar med honom?
Det blir mörkt i salongen och vi tar på oss våra 3D-glasögon.
Prövande lägger jag upp armen på stödet mellan oss och drar skälvande efter andan när Samir inte drar sig undan. Jag låter handen glida ner så den dinglar mot hans lår. Efter en stund, när filmens förtexter är över, börjar jag röra fingrarna så de snuddar hans muskulösa lår. Jag ler stort och njuter av stunden. Avfärda mig inte nu!
Hjärtat skuttar till i bröstet när Samirs hand griper tag om mina fingrar, men till min stora besvikelse flyttar han bestämt upp min hand på armstödet igen. Smått irriterat korslägger jag benen, sjunker ner i stolen och brer ut armbågarna på armstöden. Alex vrider sig så hastigt mot mig att hennes hår vispar till mig i ansiktet när jag råkar stöta till henne med armbågen.
”Vi är fler som sitter här”, fräser hon.
Jag svarar inte och hon är inte sen med att vända sig mot Pontus igen. Jag gissar på att de två inte heller är så intresserade av filmen.
Halvvägs in i filmen går det som en elektrisk stöt genom kroppen och det har inget med något elektronikproblem i salongen att göra, som skulle kunna ge alla besökare elchocker. Nej, anledningen är den att Samirs underarm plötsligt vill ta del av det gemensamma armstödet. Jag har faktiskt varit ganska så involverad i filmen på den stora duken, men nu är handlingen som bortblåst. Det enda som existerar är jag och Samir.
Generöst lyfter jag min arm och låter honom lägga sin under min. Jag måste ha min egen arm fri, för jag planerar att göra mer än bara hålla hand.
Vi flätar samman fingrarna och jag pressar mig mot hans spända axel. Doften av honom är berusande och gör att jag får en bild av hur vi sliter av varandra kläderna och han vräker mig dubbelvikt över stolsryggarna framför oss. Låt hela biosalen se hur han knullar mig!
Jag lösgör mina fingrar och lägger handen över hans skrev. Till min belåtenhet kan jag känna konturerna av hans kuk genom tyget i de lössittande byxorna. Inte illa, men jag vill känna innanför byxorna för att få en mer korrekt uppfattning om storleken. Jag kröker fingrarna, men då flyttar han åter min hand upp på armstödet och låser fast den under sin. Vid det här laget är min kuk redan halvhård och jag känner för att bita någon i frustration.
Jag kan lika gärna ha sovit genom slutet av den allt för långa filmen, för jag har ingen aning om hur den slutar. Mitt biobesök har bestått av att brottas med Samirs fingrar, som vägrat släppa ner mig mot hans byxor igen.
Så fort den första eftertexten blir synlig, släpper Samir min hand. Jag tar av mig 3D-glasögonen.
Feras reser sig först och vi andra följer efter. Samir tar ledningen ut ur salongen. Jag slackar medvetet efter.
Samir vänder sig om mot mig. Blicken han ger mig avslöjar inget.
”Jag måste gå på toa”, säger jag och stannar utanför en toalettdörr.
”Okej.”
Jag smiter in genom dörren. Det är sant att jag är kissnödig, men även kåt. Jag sätter mig ner på toastolen och tvingas pressa ner den livliga kuken mellan låren. Efter en stund kan jag slappna av så mycket att jag kan kissa.
Det knackar på dörren och av någon anledning känner jag panik. Vad är det som händer?
”Upptaget!” skriker jag och drar upp shortsen.
Det knackar igen. ”Robin? Är allt bra?”
Samir!
Jag öppnar dörren och han tränger sig hastigt in och låser om oss. Hans ögon är mörka av oro.
”Det där som hände under bion”, börjar han. ”Det är inte ditt fel. Jag menade inte att uppmuntra dig. Det var fel av mig. Förlåt.”
Jag stirrar perplex på honom. När exakt hade han uppmuntrat mig? Jag hade ju kämpat som fan under hela filmen!
Skit i det.
Jag kastar armarna om honom och trycker läpparna mot hans. Samir stönar och det hetsar mig något alldeles otroligt.
Tack vare hans lössittande byxor hittar jag lätt ner och får äntligen lägga handen om hans varma kuk som reser sig under mina rörelser. Han sticker in tungan i min mun och pressar upp mig mot handfatet. Eftersom jag inte hunnit knäppa shortsen rasar de ner. Likt gårdagens eskapader med psykologen Ola, har jag inga kalsonger på mig.
Samir drar sig ur min mun. ”Vi har inte tid.”
Jag fattar. Men nu har jag i alla fall fått det bekräftat att Samir är gay. Från och med nu är det bara att köra på.
Jag ler. ”De andra väntar?”
”Ja. Robin, förstår du att det här kan sluta jävligt illa för mig om …”
”Jag säger ingenting”, lovar jag och pussar honom på munnen. ”Jag vill bara ha lite roligt. Vill inte du det?”
”Absolut.”


En timme senare kommer vi hem till Solrosen. Jag skippar kvällsfikat och ser i stället från köksfönstret när Samir snabbt trampar hem på sin ljusgröna cykel.
Ute i hallen pratar Lars-Erik och Osama med varandra. Det är Osama som ska jobba natten.
”Nej, han har ätit dåligt”, rapporterar Lars-Erik och jag får för mig att de snackar om mig.
Jag stannar till och gömmer mig bakom en vägg.
”Alex?” frågar Osama.
”Lugnt.”
De går in på personalkontoret och jag tar mig uppför trappan.
Min granne Andris kommer ut från toaletten.
”Hur mår du?” undrar jag och syftar på hans spända ansiktsdrag. Blåmärket har spridit sig neråt och gjort så att han fått en mörkblå påse under ögat.
”Har du haft migrän?”
”Jag har haft huvudvärk flera gånger”, svarar jag.
Andris stänger in sig på sitt rum.


Det lilla kräket fyller år. De bjuds på jordgubbstårta. Jag är den enda som inte har någon present men det förklaras av Anne-Louis att det är för att jag är ny. Jag tror till och med att dumma Feras vet att jag inte vill ge honom någon present.
Jag äter ingen tårta, men blir på glatt humör när Pontus kastar sig ut i poolen med kläderna på trots att det regnar ute. Utan att tänka, kastar jag mig efter honom och följs av Alex iklädd underkläder.


”Robin!”
Jag reser mig ur stolen ute på altanen när Åse ropar. Dagen är grå och kall och jag drar lite i tröjans ärmar när jag kommer in i hallen.
Jag möts av två unga poliser, en manlig och en kvinnlig. I bakgrunden står Åse med armarna i kors.
Jag stirrar på dem. Är det här slutet? Mina ögon tåras.
”Hej, Robin”, hälsar den unge mannen vänligt och jag känner igen honom. Jag har träffat honom på polisstationen. Mikael Andersson.
”Hej, Micke”, säger jag nervöst.
”Är det bra med dig?”
Jag nickar.
Micke sträcker fram en försluten plastpåse till mig. Den innehåller min mobil.
”Varsågod. Polisen säger tack för lånet.”
Jag slappnar av och ler.
”Trivs du här?” frågar Micke. ”Jag har hört att ni har en pool, det är mer än vad polishuset har.”
”Det är för kallt att simma”, säger jag.
Micke ler. ”Tränar du?”
Jag tycker frågan är lite konstig. Ser det ut som jag tränar? Jag är en fågelskrämma, okej inte en ful än. Jag ser bra ut. Men jag kunde ha haft större muskler.
En obekväm tystnad inleder så poliserna säger hej då.
”Du är välkommen in på kontoret om du vill prata”, säger Åse.
Jag skakar på huvudet.
På min väg upp på rummet sliter jag upp plastpåsen och konstaterar att alla mina kontakter, meddelanden och bilder är kvar. Det första jag gör är att ringa min bästa kompis Tilde.
Av någon anledning börjar hon gråta när hon förstår att det är jag och då börjar jag också gråta.


Jag rökte min sista cigarett tidigt i morse. Därför sitter jag nu och biter på naglarna framför en av de två datorerna i fritidsrummet. Efter lite diskret porrsurfande har jag råkat ramla in på en internationell chatt för homofolk. Jag funderar på att registrera ett konto.
Andris kommer och jag stänger fort ner sidan. Andris sätter sig vid den andra datorn och loggar in på Facebook.
”Du?” Jag tar fingret ur munnen.
Andris vrider huvudet mot mig. ”Ja?”
”Du har inte en cigg jag kan få?” frågar jag lågt så ingen ur personalen ska råka höra.
Jag har sett ungdomarna stå och röka utanför mitt fönster, tydligen är platsen under trädet bara synligt från mitt rum så det är ett perfekt ställe att tjuvröka på.
”Nej, men snacka med Alex. Hon får sina cigg av Peter.”
”Varför ger han henne cigg?” undrar jag förvånat.
Andris skrattar till och vänder sig mot dataskärmen. Jag fattar. Alex är smart. Hon knullar för cigg.


Samir ska jobba natt.
Andris ockuperar duschen, så jag sliter tag i dörrhandtaget in till duschen som är reserverad för tjejerna. Jag tycker det är lite orättvist att de ska få specialbehandling. Ingen dusch, förutom den här är restriktiv till något kön.
”Alex duschar”, säger Elena när hon kommer ut från sitt rum.
”Det gör Andris också.”
Jag håller upp rakhyveln. ”Är det okej om jag tar duschen före dig?”
Hon studerar mig.
”Vad ska du raka?”
”Pungen.”
”Ha! Så du tror att du ska få till det?”
Jag rynkar ögonbrynen mot henne. ”Nej, jag vill bara vara fräsch.”
Om sanningen ska fram så rakar jag mig för Samir.
Alex, insvept i ett badlakan, öppnar dörren och lyser upp när hon ser mig.
”Hej”, flirtar hon.
”Hej.”
Alex har oss ungdomar i sin hand och kan få oss att göra nästan vad som helst för en cigg. Mig har hon tvingat sätta sig på knä med byxorna nerdragna och slicka henne mellan tårna. Det kändes lite bättre när jag senare såg henne tvinga Feras äta ett äpple som hon först stoppat i toalettstolen.
Alex är ganska äcklig.
”Får jag en cigg?” frågar jag. Ibland är hon snäll och ger oss cigg utan någon förnedring inblandad.
Inte den här gången.
”Visst. Kom in.”
Besegrat går jag in på badrummet. Vad tänker hon tvinga mig till nu?
Elena rör nervöst på sig. ”Ni kan bli utkastade om Osama kommer på att ni låst in er på toaletten.”
Alex bara fnyser och stänger dörren.
Jag tittar surt ner på henne. De mörka ögonen glittrar och hon grinar som en Cheshirekatt.
”Klä av dig kläderna.”
Jag har aldrig haft problem med att visa mig naken så jag gör som hon säger utan att gnälla.
Hon sätter sig ner på toalettlocket och rättar till badlakanet om sitt bröst. "Din kuk är ganska liten.”
Det är den inte alls, men jag säger inget. Cigaretthoran kommer inte att kunna förstöra mina förväntningar på vad jag och Samir ska göra i natt.
”Stör det dig att du har en sådan liten kuk?”
”Nej, jag gillar min kuk.” Jag pressar fram ett leende.
”Har du blivit tagen i röven någon gång?”
”Ja, flera gånger. Har du?”
”Ställ dig på alla fyra.”
Med en suck gör jag som hon säger.
Alex reser sig och går runt så att hon står bakom mig. Jag känner hur hon petar till min ena skinka med foten.
”Hur många pojkvänner har du haft?”
Jag biter ihop käkarna. ”Ingen.”
”Ingen?!” Cigaretthoran skrattar. ”Måste vara för att du har en sådan pytteliten kuk.”
Jag blänger på henne över axeln och morrar: ”Den är inte liten!”
Hon spärrar bara upp ögonen och ler roat. Det är reaktion hon vill ha.
Jag skakar trött på huvudet, vägrar ge henne mer tillfredsställelse.
Alex maler på, ger min kuk den ena förolämpningen efter den andra och jag slutar lyssna.
”Är du van vid stora doningar i arslet?”
Jag svarar inte. Det här verkar ta ett tag och jag hoppas att Elena kan få ta duschen efter Andris i stället så hon slipper vänta.
Alex fnissar och sekunden efter pressas något brett och hårt mot min ringmuskel. Jag skriker till och kryper bort från föremålet.
Jag vänder mig runt. Alex står med en schampoflaska i handen och tittar storögt på mig.
”Ge fan i det där”, fräser jag.
”Förlåt, gjorde det ont?”
Hon är inte alls ledsen för att hon, helt oförberett, försökt trycka upp en schampoflaska i röven på mig!
Hon kastar flaskan till mig. ”Kör upp den i baken.”
Jag reser på mig. Nu får det vara nog. ”Nej, det tänker jag inte göra!”
”Okej.”
”Men du är skyldig mig en cigg.”
Hon kastar med huvudet. ”Skulle inte tro det.”
Hon går mot dörren men jag ställer mig i vägen. ”Du, jag ska fan ha en cigg för det här! Hör du det, bitch!”
Hennes ögon smalnar. ”Fan vad dum du är. Låter du det lilla kukhuvudet tänka åt dig, eller?”
Fan, vad jag vill slå henne, men lägger band på mina känslor. Behovet av cigaretter gör inte mina känslor lättare att kontrollera.
”Kan jag sticka upp något annat i rumpan?” Jag får syn på en långsmal burk med hårspray. ”Den där?”
Alex ler snett. ”Okej, men jag sticker upp den i rumpan på dig.”
”Du är sjuk i huvudet.”
”Vill du hellre köra upp en större doning i arslet?”
Den enda doning jag vill ha är Samirs kuk.
”Nej, men du kan inte bara köra in den.” Uppenbarligen har Alex aldrig haft analsex.
Jag ställer mig bredbent med händerna om handfatet.
Alex fnissar. ”Du är så bögig, Robin.”
”Du är en hora”, mumlar jag.
Hon riktar in burken mot min anus.
”Andra hållet”, säger jag för jag vill inte riskera att locket fastnar i tarmen. Tanken på att det ska börja läcka ut hårspray i baken får mig att undra om det här verkligen är en bra idé.
Alex överraskar mig med att smörja in mitt hål med hudlotion innan hon ganska bestämt börjar föra in burken. Jag kniper ihop ögonen. Förnedring är inte min grej, men smärta … Jag stönar.
”Shit, du gillar det här”, andas hon upphetsat.
Jag biter ihop, beslutsam att inte ge henne tillfredsställelsen. Men min kuk avslöjar mig.
”Den pyttelilla kuken rör sig!” Alex pressar hårdare med burken så det börjar göra riktigt ont.
”Aj, fan”, stönar jag.
Jag vet inte om det är för att hon hör att jag har genuint ont eller om hon ledsnar, men hon drar ut sprayburken ur arslet och slänger den i sopkorgen.
”Det där var häftigt”, säger hon innan hon lämnar badrummet.
Jag låser dörren efter henne.


Jag ligger i sängen och kliar frenetiskt på ett myggbett i pannan, tills jag kommer på att det bara gör det större och rödare, så jag slutar klia. Samir kanske finner det avtändande.
Klockan har hunnit bli tjugo i ett på natten och det är knappt tio minuter sedan ungdomarna gått och lagt sig. Tjejerna har uppehållit sig på Alex rum efter klockan tio när Samir gått på sitt nattskift, men jag hade hört dem säga god natt innan jag och Andris gått upp för trappan. Feras hade gått och lagt sig tidigare och Pontus är hemma på helgpermission.
Jag boxar till den varma kudden och lägger mig på sidan. Jag känner att jag har köttslamsor kvar mellan tänderna från det kalla, grillade köttet vi fått på smörgåsarna till kvällsfikat. Jag slickar på handflatan och luktar på den. Jag borde inte ha ätit så mycket lökchips.
Sedan Samir kommit har jag hållit mig i hans närhet, svansat runt, skämtsamt känt på hans biceps och till och med nypt honom i rumpan när vi spelat biljard. Samir hade varit förpliktigad att ge mig en tillsägelse efter rumpnypet eftersom Feras och Andris säkert måste ha tyckt det varit konstigt annars. Ut över det tyckte Feras och Andris att mitt öppna flirtande med Samir var jätteroligt. Vi gjorde oss roliga över den vuxna mannen och jag är säker på att han fattade. I mitt stilla sinne hoppas jag att han är lite sur över det. Kanske han behöver straffa mig?
Jag sätter mig upp på sängkanten och tittar ut genom fönstret. På den mörka himlen skiner halvmånen med sitt hov av stjärnor. Stadsbarn som jag är, är det få gånger jag sett stjärnor.
Jag lämnar rummet och går in på badrummet, men inte innan jag trycker örat mot Andris dörr, tystnad.
Jag borstar tänderna.
Samir sitter i soffan och tittar på fotboll på låg volym.
Utan ett ord går jag fram och sätter mig över hans knä, naken så när som på mina svarta Brief-kalsonger.
Ytterbelysningen lyser in genom det stora fönstret. Den träffar Samirs mörka ögon och gör så de ser ut som två djupa brunnar.
Vi kysser varandra. Hans varma, starka tunga kramar min. Smaken av tandkräm blandar sig med smaken av chips. Våra smaker. Jag ler mot hans läppar och börjar röra på mina höfter.
Han griper tag om min rumpa med båda händerna och kramar den hårt. Min kuk reser sig mot hans mage. Hans t-shirt har glidit upp lite under mitt juckande och visar den smala, svarta strängen av hår som löper mellan naveln och könet.
”Robin”, viskar han.
Jag fnittrar upprymt: ”Samir?”
”Res på dig.”
Jag gör som han säger och viker in kuken i kallingarna. Rörelsen får Samirs blick att dröja vid mitt skrev. Han tycker om det han ser.
Jag följer med honom ut i korridoren med dusch och toaletter som även låter oss passera Alex och Elenas rum.
Jag stannar till, lägger huvudet på sned, och lyssnar utanför Alex dörr.
”Hon sover alltid med musik på”, viskar Samir och drar med mig till dörren ner till källaren.
Han tar upp nyckelknippan och låser upp. Det är alltid olåst på dagarna för det förväntas att ungdomarna sköter sin egen tvätt.
Vi kommer ner i tvättstugan och ljusrören blinkar till när jag tänder.
Min hög med tvätt ligger fortfarande på den skitiga sidan eftersom Feras snott min tvättid med uppbackning av Lars-Erik. Jag har förstått att Feras är den enda som inte behöver tvätta själv. Är det för att han är yngst? Min personliga teori är att han helt enkelt är för dum för att veta hur en tvättmaskin fungerar.
Samir hånglar upp mig mot torktumlaren. Jag lägger upp underarmarna på den och häver mig upp, slår benen om Samirs kraftfulla höfter. Han kysser mig över ansiktet, halsen, nedåt och suger på min bröstvårta. Kroppen spänner sig och jag kramar hårdare med låren om hans underkropp. Samir tappar taget. Jag slår ryggen i torktumlarkanten.
”Aj!”
Samir lyfter upp mig och lägger mig ner på den mjuka duken över den rena bänken som sträcker ut sig i mitten av tvättstugan.
”Förlåt.” Samir kysser mig på nästippen.
Jag sträcker ut armen och känner mellan hans ben. Jeansen stänger in hans stackars kuk. Jag drar upp knapparna i jeansen och Samir är inte sen med att tråckla ner byxorna och kalsongerna.
Han knäar mellan mina ben och tar min kuk, som snabbt växer sig stenhård, i sin mun.
Samtidigt som han suger av mig, för han sina händer upp och ner längs mina lår. Efter ett tag reser han sitt huvud, tar tag om mina höfter och drar mig ut mot kanten av bänken så han kommer åt att lirka in ett finger i min anus. Jag stönar när han kröker det och börjar leka med prostatan.
Jag trycker mig mot honom, visar att jag vill ha mera. Ringmuskeln har lärt sig att släppa in … kör på!
Fingret blir ivrigare. Jag kröker ryggen, stönar, försatsen rinner ut. Samir använder den till att smörja in min anus.
”Mera!” småskriker jag.
”Vill du ha analsex?”
”Ja!”
Samir släpper mig och rätar på sig. Jag lyfter på huvudet och ser hur han drar fram en kondom ur bakfickan och sliter upp förpackningen med tänderna.
Han runkar sin kuk och jag känner hur otåligheten sliter i mig. Jag hoppar ner från bänken, tar kondomen från hans hand, och sätter mig på knä framför honom. Killar som tjejer fick lära sig i skolan hur man ska sätta på en kondom, men om man ska imponera – vad jag lärt från Tilde – så sätter man på kondomen med munnen.
Samirs resta, ådriga kuk står framför mig. Den pekar på mig. Med känsliga fingrar drar jag tillbaka förhuden och trär på den hårda ringen. Efter det sluter jag mina läppar om kuken och börjar arbeta gummit ner över resningen. Det är inte lätt eftersom jag är så kåt. Sedan är jag ganska ovan.
Jag tar inte Samirs kuk i halsen. För om jag skulle ha trätt på kondomen till roten så hade detta krävts av mig.
Jag vet inte varför, men jag kan bara inte göra det.
Jag är väl extremt kåt!
Jag reser mig, runkar min egen kuk som spänner som bara en ungdomskuk kan göra.
Jag följer Samirs blick över min rygg när jag sträcker ut händerna mot bänken och erbjuder min bak. Jag särar lite extra på benen. Kom och ta mig!
Samir är inte dum, ståndet har inte slaknat.
Samir tar tag om min kuk, smeker den så den läcker. Det rinner ner över mitt skaft. Samir fångar upp det och gnider in öppningen.
Samir kan inte vänta längre. Han tränger in.
Förvåning är det första, den glider så lätt in. När han drar tillbaka kommer den ljuvliga smärtan. Till en början tycker jag inte om den. Det krampar.
”Långsammare tag”, säger jag och Samir lyssnar.
”Inte så långa”, kvider jag.
Samir drar sig ur mig. ”Tycker du om det här?”
”Ja. Hårdare!”
Han pressar sig in igen och nu är han mer brutal. Med tanke på att vi inte kan vara för högljudda slår jag handen för min egen mun och skriker bakom den. Samir dunkar på mig. Jag har aldrig känt en skönare kuk. Den är hård och skön på samma gång. Den passar mig.
Jag bänder upp huvudet, vrider mig över min egen axel och visar min hungriga mun. Samir tar den.
Vi stönar mot varandra.
Kuken släpper lös, och jag känner hur den krampar mot mina väggar. Samir drar ut den med ett högt stönande.
Mina fingrar om bänken slappnar av och jag vänder mig mot Samir som drar av sig kondomen, knyter en knut och gömmer den i sin knutna näve. Den andra handen smeker mig över kinden.
”Jag skulle kunna dö för dina ögonfransar”, viskar han.


”Jag tänkte att vi skulle prata om ditt riskbeteende.”
Efter en helg full med härligt knullande känner jag mig tillfredsställd, men att snacka om mitt … riskbeteende? Vad då för riskbeteende? Jag ser oskyldigt på psykologen Ola.
”Har du någon gång skadat eller försökt skada dig själv?”
Jag tänker efter, sedan skakar jag på huvudet.
Ola sitter tyst, som han ofta gör har jag märkt. Smått irriterande!
”Jag är masochist”, avslöjar jag och samtalet är i gång.

Skicka ett privat meddelande till Yaz

Votes: 328

Vad tyckte du om min sexnovell?

Klicka på en stjärna för att sätta betyg

Vill du sätta fler typer av betyg för denna sexnovell?
Hur var språk, stavning och styckesindelning?Votes: 55
Hur gillade du ämnesvalet?Votes: 36
Skulle du velat vara med om det på riktigt?Votes: 39
Hur uppkåtande var novellen?Votes: 22
Visa nästa sexnovell:

Av alla sexnoveller | I samma kategori | Samma författare | Startsidan

Visa alla sexnoveller (34) från Yaz

Denna sexnovell har (2) kommentarer:

Skriv en kommentar | Regler


Läs våra uppdaterade Regler för kommentarer.
  1. Isabelle69 2015-08-19 13:42

    Den här serien är absolut bäst!! Jag vill gärna höra mer om Robin och hans äventyr :)

    1. Yaz 2015-08-19 16:16

      Vad trevligt att höra. Tack så mycket. :D
      En fortsättning kommer troligen i övermorgon. :) Lite finputs kvar bara.


    Upp


    Slumpade sexnoveller

    Flickan från "andra sidan". Del 8.

    – Göte. Jag är så kåt. – Du kommer att knulla ihjäl mig, unge. – Nejdå, det är ingen fara. Jag känner att du har ett starkt hjärta. – Då får du rida.…
    2007-09-23 Läs hela

    Förförd del31

    Var det skönt?, frågar hon med en spelad oskyldighet likt en lien flicka och suger på ett av sitt finger. -Mmmm, helt underbart, lyckas jag att svara och…
    2015-11-26 Läs hela

    Barnvakt av en slump Del 2

    Detta är en direkt fortsättning på del 1 av ”Barnvakt av en slump”. Efter att fått ta hand om en full 16-åring Sandra upptäckte jag att vi att vi hade…
    2012-12-16 Läs hela

    Britney Spears dagbok

    1/2/00 Ikväll hade Justin och jag sex för första gången. Jag ljög när jag sade till honom att det var första gången för mig, någonsin. Han mötte mig…
    2009-07-02 Läs hela

    Slumpade Sexklubben



    Nytt på Sexhistorier.se

    Bloggen